Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FÖRÄNDRINGAR.
karl eller kvinna utan att af dem, liksom i deras hem, känna
lukten af Hoffmans droppar.
I samma mån skogsförsäljningarna tilltogo och penning-
tillgången växte, ökades äfven köpmännens omsättningar och
förtjänster. Då funno ock de af Dalarnes söner som ägnat
sig åt handeln, att den gamla vackra daladräkten icke
passade för den blifvande patronen. Men man tvekade att
bortlägga den på en gång. Början gjordes med de onämn-
bara. De förlängdes och förfärdigades ej af hemmaväfdt
vadmal, utan af något tyg som ens nye bekante, den treflige
profryttaren, sålde för »otroligt godt pris». Så blef för-
skinnet besvärligt; man lade bort det då man följde prof-
ryttaren till gästgifvaregården för att bese profverna och
taga sig ett glas före sexan. Efter förskinnets afdankande
kom helkostymen. Det återstod nu blott den gamla tradi-
tionella dalkarlshatten; den höll i sig, och höll i sig så
länge tills man glömt att med händerna famla efter göm-
stället i förskinnet, tills man fått resårskor och guttaperka-
galoscher och profryttarkappa eller ulster. Då fick äfven
hatten stryka för en af modernare slag, och så var herre-
karlen färdig.
Ja, nu hade man hunnit långt nog, hade kontor med
pulpet, hänglampa i taket, Länstidningen och senare Dal-
masen. Nu gick man på sockenstämman, bönemöten och
slängde allt oftare in på gästis, hade toddyvirke hemma,
bjöd sina kunder och profryttaren, borgade ut varor, köpte
skogsskiften, små jordlotter, byggde moderna uthus, snyg-
gade upp gården, gjorde en resa till Stockholm och blef —
patron.
Så gingo affärerna immer framåt, rörelsen ökades, man
skaffade hjälp i boden, gick tidigare till gästis och lärde sig
spela kort. Aftnarna förflöto hastigt och lustigt, man till-
tog i volym. Magen blef stor och rocken trång, men det
var lätt hjälpt med en ny. Förargligare var, att ens gamla
kamrater sedan barndomen gjorde anspelningar på att man
icke vistades bland dem, men ännu förargligare var, att
grannas Lasse också satt upp bod och började handla
med hvarjehanda. Det borde man ej tåla, och så gjorde
man hvad man kunde för att undanrödja konkurrenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
