Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FISKETUR. id
sig: så var äfven förhållandet i hela den trakt där det
bolaget rörde sig, och däraf rönte jag mer än en gång
obehag.
Som Korsnäsdisponenten sagt, hade min disponent rest
till England. Därom förkunnade ock det allmänna ryktet,
ehuru jag ej blifvit underrättad därom. Men då jag från
Korsnäs erhöll nödiga medel för arbetets bedrifvande, lade
jag ej saken på sinnet, utan fortsatte med all makt att
pådrifva flottningen. Tack vare mina hjälpares och dugligt
folks biträde och arbete, lyckades den ock så, att jag redan
i början af augusti var i Mora med det sista timret, icke
allenast med Oreälfs bolags, utan äfven med hvad Korsnäs
särskildt utdrifvit och inköpt Nu voro stora massor tim-
mer hopade vid Mora, och för mig återstod blott att föra
det öfver Siljan. Med den redskap som då fanns var detta
arbete till stor del beroende af väder och vind. Arbetet
var emellertid koncentreradt på en mindre sträcka än förut,
fottfolkets antal en obetydlighet och räkenskaperna ej efter
en enda dag.
Så väl jag som min hjälpare, stationsinspektoren, började
få god tid. Det var nu endast vår ångbåtskapten och för-
mannen för timmertappningen som hade det hett nog då
vinden var stilla eller blåste i en för arbetet gynnsam rikt-
ning. Var vinden däremot ogynnsam, kunde ingen arbeta,
och då voro dagarna långa. Vi hade då god tid till samtal
och önskade blott, att vinden skulle gynna oss, så att arbetet
blefve slut och vi finge återvända till vårt kära Värmland.
Så företogo vi oss en dag, då tiden blef oss lång, att fara
upp till forsarna i Öster Dalälfven för att fiska. Vi voro
då i slutet af augusti och hade endast obetydligt med tim-
mer kvar i Mora. Vi hade på senare tiden haft tur med
väderleken, och flottningen nalkades sitt slut. Sedan våren
hade vi ej hört af vår disponent, och vi antogo, att med
fottningens slut vore också vår vistelse i Dalarne slut, möj-
ligen ock med Oreälfbolagets timmerdrifning. Nu var hem-
längtan vårt samtalsämne, och vi uppgjorde våra planer för
kommande tid.
Just som vi ämnade sluta vårt fiske, anropades vi af
en karl som stod på stranden och höll upp ett bref. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
