Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fårklippning.
Öre
itt boställe, eller timmerstationen, låg på en skogsmo,
där ännu en hel del gamla furor vittnade om, att
skogsförödelsen icke ännu hunnit dit, ehuru flöttleden eller
älfven gick helt nära. Dock hade några af dem måst lämna
sin gamla mo för att gifva rum och virke till den nya sta-
tionen. En wuthuggning hade öppnats. Den hade bränts
och odlats, och nu fingo de gamla furorna se hvad de ej
sett ’ eller anat förut: att det fanns andra skogens barn än
furor, ty här och där tittade aspen, rönnen och björken
fram. Och allt högre reste de under årens lopp sina huf-
vuden, blickande förnämt ned på småfolket: odonbuskarna,
dvärgbjörken och videt.
Ja, det var förunderliga saker de gamla furorna sågo:
byggnader, åkrar och människor. Men besynnerligast af
allt de sågo var älfven, sjön och en vidsträckt gammal by
på sjöns andra strand: det var storartadt. Förr hade de
aldrig sett annat än den trollska lilla mörka tjärnen, med
dess gröna blad och hvita näckrosor. Och så många män-
niskor som myllrade där borta vid sjön och husen! De
böjde ofta sina kronor tillhopa då nordan for fram och
hviskade till hvarandra: »Hvad månde detta betyda? Hvar
äro våra gamla vänner björnen, elgen och de muntra fåg-
larna, som fordom lekte på våra grenar och sjöngo sina
kärlekssånger i våra kronor? Ja, hvar äro de, och hvad
vilja människorna oss?»
»Hvad är det för väsen och stoj ute på sjön och på
färjan, Jon?» Denna fråga ställde jag till min uppassare
och följeslagare i skog och mark då han en höstmorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
