Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEN VINST. 97
kornet rasar på marken. Här gå vi snart till undergång,
spektorn.> — »Så ni säger! Det är väl icke så illa, tycker
jag, då edra åkrar stå så vackra.» — »Jo, spektorn, det är
illa för oss. Både pojkarna och flickorna våra ha blifvit
alldeles kollriga. En läsare har varit här i flera dagar, och
nu ha de följt honom. Vi ha ingen hjälp, vi gamla, om icke
Gud hjälper oss; af barnen få vi ingen hjälp mera. De
tycka vi gamla äro så syndfulla och förtappade, så vi få
aldrig nåd.»
Det stod verkligen illa till för den gamle bonden, ty
den tidens läsare voro icke alltid tillräkneliga: en och annan
voro mer än kollriga, ansågo sig, som de sade, själfva frälsta
och kunde icke synda, men höllo sina medmänniskor för
djäfvulens barn, dem man borde fly. Så långt hade det
dock icke gått med den gamle bondens alla barn, ty några
återvände snart och de andra efter någon tid; men friden
i hemmet hade lidit ett stort afbräck. Hvar och en gick
sin väg, de gamla till kyrkan och barnen till bönehuset.
Och så torde de gå ännu den dag som är. Hvad de s. k.
läsarna vunno af sitt umgänge med kolportörerna och deras
möten, icke var det kristlig fördragsamhet eller arbetskraft
— icke högre årliga inkomster, och bestämdt icke heller
minskade utgifter.
Schröder. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
