Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAD ÖFVERRASKNING. 109
sprakande brasa afkasta den fuktiga och tunga rocken, utan
att därefter erfara den kyla, som utan elden skulle kännas
mycket obehaglig. Vid sådana tillfällen har man de första
minuterna intet behof af att meddela sig: man blott tiger
och njuter.
Vi gjorde ock så, tills vår råtta frågade, om han skulle
bjuda på kaffe. Under det vi väntade därpå, utbytte vi
åsikter om, hur snart Lars kunde vara att vänta, på hvilken-
dera sidan om sjön han kunde komma, om sjön vore stor
och mera sådant. Så begåfvo vi oss till älfvens närbelägna
utlopp ur sjön för att se, hurudan mark där var och om
det vore någon möjlighet att bygga en damm där. »Ja,»
sade Bratt, »här skall jag kunna bygga en damm så stark,
att ingen vårflod skall kunna rubba den, om sjön ock är
aldrig så stor.»
Belåtna med denna upptäckt, återvände vi till vår eld
och drucko så vårt kaffe. Därunder kommo ett par vind-
stötar, hvilka snart tilltogo i styrka, och därmed gled dim-
man bort. Vi kunde se en långsträckt sjö med holmar och
mossbeklädda stränder och däröfver låga, skogklädda åsar.
Någon vildare och ödsligare trakt kan knappast finnas i
våra skogar. Också sade en af karlarna: »Här vågar jag
något på, att icke många människor varit före oss.» Ingen
i vårt lilla sällskap motsade honom: alla tänkte vi det-
samma.
Så bröto vi upp i två partier, för att följa hvar sin
strand af sjön, på det att Lars icke skulle kunna komma
förbi oss, och för att låta honom höra att vi voro på trakten
hojtade vi högljudt till hvarandra.
»Sel» sade den af karlarna som gick förut, och därvid
stannade han. Nyfikna gingo vi fram och upptäckte en
kreatursstig jämte märkbara spår efter kor. Ah! Här fanns
således en fäbod i den djupa skogen! Något sådant hade
vi ej tänkt oss. Vi blefvo gladt öfverraskade af denna
upptäckt, ty vi voro, som vana skogsströfvare, förvissade
om att kunna upptäcka fäbodens läge genom att följa den
lilla stigen, eller från någon höjd kunna varsna den. Nu
måste vi emellertid fortsätta efter sjöstranden. Efter en
timmes vandring voro vi vid sjöns slut och funno, att vatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
