- Project Runeberg -  Tjugo år i Dalarne /
154

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 TINGET.

flötstickor igenkändes vara stulna vid en fäbod som tattarna
passerat.

Hade stölden begåtts i en mer befolkad ort, där ej de
flesta hade sina skor skurna efter samma modell, och hade
flera trampat samma stig, skulle tjufvarna helt säkert gått
fria. Men i skogsbygden blefvo tjufvar oftast upptäckta
och ställda inför domstol. Men det hände ock, att det
stulna genast fråntogs dem och de blefvo på stället straffade.

Att dalfolket vid sådana tillfällen utvecklade både skarp-
sinnighet, ihärdighet och mod och rätt ofta i hög grad, kan
icke förnekas. Det var därför förvånande, att det ibland
visade sig enfaldigt och i hög grad obetänksamt. Jag hade
tillfälle att flera gånger observera detta i små så kallade
knep.

Under alla vintrar köpte jag för de stora bolagens räk-
ning stora partier hö. Många hundra lass kördes från syd-
ligare socknar uppåt skogsbygden, där höet betalades efter
vikt. Var väderleken torr och kölden skarp med ypperligt
slädföre, hände ofta, att inga hösäljare eller leverantörer
infunno sig. Men slog vädret om till tö och slask, genast
kommo hölass efter hölass. Meningen var klar: de trodde
de skulle kunna erhålla lika hög betalning för vått och surt
hö som för torrt och felfritt. Första gången sådant hände
brydde man sig vanligen icke om att anmärka. Hände det
åter många gånger, att samma personer kommo med vatten-
dränkt hö, gjordes anmärkning. Men detta hjälpte icke
alltid. Då måste man afdraga ett eller annat pund på
vikten. När de ändå gjorde om saken, kunde man omöjligt
räkna det för enfald.

På dem som brukade ligga ute på vägarna och köra
foror hörde jag ofta köpmännen klaga, att de dels foro illa
med, dels plundrade godset. WNärskildt voro brännvinsfat
utsatta för sådant tilltag. För mig hände det blott en gång
under mer än tjugo års förlopp, att en forman plundrade
godset. Det var då en låda fläsk som blef uppslagen och
plundrad på ett stycke vägande ungefär sju pund. För-
söket misslyckades. Försvaret för det djärfva tilltaget vitt-
nade om enfald, och så bilades saken på så sätt, att for
mannen måste betala det bortkomna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sg20dalar/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free