Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 HVAD GÖR TIMMERMÄRKAREN?
» Otroligt!»
»För öfrigt anse skogsvaktarna, att deras lif i kojan
är bland det bästa de hafva. Och så är det, ty en hel del
nätter under de tider då de afsyna körarnas skogsskiften
eller efterse, att köraren medtager alla de bestämda träden
från skogen, hinna de ej till kojan hvar kväll. De få då
ligga antingen i körarens eller huggarens koja, och där är
långt sämre än i den så kallade ’tumkojan’ eller kontoret,
men trötta som de äro, sofva de som stockar den tid de få.
»Det händer ock, att de en del söndagar, dock icke alla,
få hvila, och då sofva de hela dagen, så vida de icke lappa
sina kläder. Men ofta måste skogvaktaren gå fram till
hufvudkontoret för att aflämna veckorapporten och mottaga
order för kommande vecka och så åter till kojan och arbetet.
>» Vårtiden, eller under flottningarna, har han det ändå
besvärligare. Han har då uppsikten öfver 15 å 20 man
och får sig af husbonden en viss del af vattendraget an-
visad, där han jämte manskapet skall tillse, att timret flyter i
fram utan att stanna. Är den anvisade arbetsplatsen en
stenig, brant eller stupande ström, har han ett mycket makt-
påliggande och ansvarsfullt kall, där han får arbeta strängt
och dagligen flera gånger om våga sitt lif, ty vanligen är
förmannen den bäste timmerfiottaren, och som förman måste
han gå i spetsen för sitt manskap då timmerstockarna fastna
på stenar eller klippor och hopa sig i högar, stora som
vanliga landthus. Då en sådan timmerhög eller, som den |
af flottarna benämnes, ’fäste’, påtryckt af vattenmassan,
brakar löst och stockarna tumla om hvarandra, skall för-
mannen tänka icke allenast på egen räddning, utan äfven
på kamraternas. Rätt ofta händer, att fottarna ej hinna j
land eller stranden då fästet ’går’, utan få hoppa i vattnet
och vada i land. Men det händer ock, att de följa med
stockarna en bit, sedan plumsa ned i vattnet och bli genom-
våta. Ombyte hafva de ej. De vrida vattnet ur kläderna,
torka sig litet vid elden och gå sedan åter till arbetet.
Natten tillbringar skogvaktaren eller flottförmannen bland
sina arbetare. Ha de tak öfver hufvudet, är ju bra; eljes
reder man sig utan, Kläderna få torka så godt de kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
