Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTVIK. 245
»Du kan möjligen ha skäl för ditt tycke hvad Rättvik
angår, ty onekligen är det en af de mer lyckligt lottade
socknarna kring Siljan hvad belägenhet och god jordmån an-
går, och har troligen redan i forntiden lidit mindre brist än
de nordligare socknarna. Men detta har också till god del
haft sin grund däruti att Rättviksfolket är ett arbetsamt
och idogt folk, kunnigt i allehanda slöjd. Af ålder har
här funnits de dugligaste timmermän, snickare, murare och
målare, och ännu den dag som är äro de eftersökta arbetare.
För öfrigt kan du ju skönja detta på så väl åbyggnader
som jordbruk. Du kan vara öfvertygad om, att de pen-
ningar de fått för sina skogar ha en god del i deras väl-
stånd, och mer än en af dessa åkrar ha blifvit brutna och
odlade med tillhjälp af skogspenningar. För öfrigt är min
tanke den, att utan skogspenningarna och den med skogs-
afverkningen följande arbetsförtjänsten skulle Dalarnes in-
vånare knappast kunnat komma ut med alla kommunala
utgifter som på senare år åtföljt skyldigheten att bygga
skolhus med fera andra utgifter, och sannolikt hade vi icke
heller åkt på järnväg nu, om Dalarnes inbyggare ej haft
andra inkomster af sina skogar än dem som i forna dagar
tillföllo dem genom kolning till järnbruken.»
Så brusade tåget in på järnvägsstationen vid Rättviks
kyrka, där rörelsen syntes liflig nog och öfver all jäm-
förelse med hvad där var då jag först kom upp till Dalom.
Själfva landet syntes ock vara alldeles omskapadt. Där
förr en oröjd jordbit låg, vemodig och ödslig, voro nu
vackra växter planterade och en grönskande gräsmatta mellan
väl anlagda vägar och krattade sandgångar.
Här voro daladräkterna öfvervägande, och det påminde
rätt mycket om folket i gamla tider. Ännu mer likt sig
var det vid närmaste stationen Vikarbyn, där inga mer
märkbara förändringar timat, emedan denna by, jämförd
med andra dalabyar, var välbyggd redan för ett tjog år
sedan.
Ett var dock märkbart: vi sluppo att vänta på skjuts,
hvilket förr i tiden var vanligt på den platsen. Nu gick
det hastigt att komma »afsted», och snart voro vi inne i
den ungskog vi sett då vi nedstego i Siljansdalen. Flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
