Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 EFTER TRETTIO ÅR.
verade, hade de nu icke ägt hvarken så stora åkrar eller
allmänna byggnader, och icke heller järnvägar. Nej, det
är skada att höga vederbörande, hvilkas förtjänst allt detta
goda är, icke förr kommit att tänka på saken. TI så fall
kunde hela provinsen och flera därtill varit i lika goda
omständigheter som de nu nyskiftade socknarna.»
»Ja, ära dem som ära bör!» instämde vi, och så voro
vi vid Mora. »Vi gå med till Sollerön,» föreslog jag.
»Ja, visst; där är helt säkert sig mera likt än där vi
varit förut.»
Denna förmodan slog in. Otvifvelaktigt hade äfven på
Sollerön odlingen gått fram på ett mycket märkbart sätt,
och på ett sätt som hedrade öborna, men däruti hade skogs-
penningarna icke så särdeles stor del. Fliten och tiden
voro nog de största orsakerna till framåtskridandet, bränn-
vinsflodens afledande icke att förglömma. Häårdt hade dock
ordningsmaktens handhafvare fått strida, ty Sollerökarlen
hade kämpat tappert för att få behålla sina brännvinspannor
och sin fäderneärfda böjelse för ett själfständigt eller kanske
rättare själfsvåldigt lif. Nu hade den nya tiden verkat i
ett par decennier. Sollerön var ej längre så isolerad som
fordom, ty ångbåtarna hade dagligen i flera år jämte lifs-
förnödenheter tillfört ön främlingar och förr okända för-
nödenheter jämte förr ej anade behof. Men ännu fanns
kvar en hel del af de gamla stugorna och de gamla dräk-
terna, och äfven gamla bekanta.
»God dag, Per!»
»God dag igen! Nä, ä dä han?»
»Ja, visst! Känner du ej igen mig?»
»Jo, nu så, men det var ’grofven’ hvad han har blifvit grå!»
»Jo, du, men har du sett dig i spegeln?»
Per såg litet villrådig ut, men så började han skratta
och sade: »Ja, jag har nog blifvit grå, jag ock.»
»Säkert! Hur må ni nu här på Sollerön? Ni har väl,
som vanligt, ondt om slantarna?»
»Å, inte så värst,» sade han.
»Hvar får ni dem ifrån?»
»Å, vi säljer om skogarna våra.»
»De få ni ju ej igen förrän 1905 eller 1906?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
