Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänkar eller bodar for slagtare, bagare, skomakare
o. s. v., hvarvid man just helst hade dem på samma
ställe, då såväl magistrat, som embelet derigenom
hade en lättare tillsyn öfver ordningen i polis- och
skråhänseende. Å ena sidan vanan, å andra sidan
en högst manande fördel hos de, en gång lyckliga
innehafvarne, gjorde att saken bibehölls, ehuru den
snart medförde en både medelbar och omedelbar,
men alltid omärkbar beskattning på det publikum,
som utgjorde konsumenterna. Ju längre det fortgick,
desto större blefvo fördelarne af en sådan uteslutande
rättighet, så att innehafvaren snart var i stånd, att
mot en betydlig summa, för blotta rättigheten afstå
sin handel åt en annan. Vanan gjorde att denna
personalrätt betraktades såsom så orubblig, att den
medellöse nybörjaren kunde, med hypothek af denna
rättighet, få upplåna summan till dess erhållande.
Genom cättighetens öfvergående till enka, eller
omyndiga barn — hvilka ju hade en obestridlig rätt att
återfå åtminstone hvad man och far i lifstiden
der-för utlagt — och under gynnande omständigheter
dessutom med den vinst som ett växande
kapitalvärde deråt gaf, syntes det vara ett beqvämt
sätt att erhålla försörjning för dem som kanske
eljest blifvit oförsörjde. Men de kapitaler, som
på detta sätt ingingo i rörelsen för ett inbilladt
värde —- réellt blott i mån, som det erkändes —
fordrade räntor, och dessa räntor lades
naturligtvis på den utbjudna varan. Men derpå tänkte
Om Fattigväsendet. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
