Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saken är urgammal, ¿(minstone så gammal som
afskaffandet af köpslafveriet. Daglöneriet är det hyrda
slafl i Ilståndet.
Hvad berättigar väl den ena menniskan att med
materiella föremål köpa sin nästas tid, d. v. s.
hans lif? Utgör dagsverkslönen annat än att, (ill
ege( bästa, på förr nämda vilkor, tillskansa sig en
annans verksamhet? Det ändrar icke saken att man
köper blott en dag i sender; de sammanlagda
dagarna utgöra ju lefnaden, och denna lefnaden har
således blifvit försåld för användning af andra
personer och till andra ändamål än den köpta, eller,
som är detsamma, förhyrda, individens egen fördel.
När man betänker detta förhållande, kan man aldrig
godkänna detsamma, från annan synpunkt än våldets,
rofly s tnadens, fört ryckets.
Och detta förhållande fortgår likväl alldeles
ostördt, ostördt af lagstiftningarne, och hvad dermed
liktydigt är, odlingen och allmänna tänkesättet. Den
fattige, förhyrde och köpte, inser icke sjelf att man
gör honom orätt; han tvertom betraktar såsom en
lycka alt äga elt så beskaffadt tillfälle som
dagsver-keriet, att dermed uppehålla sitt ändamålslösa lif;
han anser till och med ofta såsom en välgörenhet
af den rike, när denne, mot en lumpen ersättning
för dagen, ärfver samma dags hela öfverskott af
ar-betskrafternes produkt. Den rike skummar gräddan,
emotlager det egentliga arbetsresultatet, och låter
den fa t (ige behålla just jemt så mycket att han,
äf-ven för den följande dagen, äger qvar tillräcklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
