Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let öfveilemnadf ål den individuella omsorgen, och
deremol en betungande, ocrhördt tung och svår
omvårdnad att länka för andra, öfverlåten på vissa,
dertill utsedda personer. Sådanl kan aldrig vara
meningen med individualisationen; den fordrar vissa
omsorger såsom från densamma oskiljaktiga, vissa
fördelar, njutningar och exislencevilkor, mera lämpade
efter den individens beskaffenhet, och således
qvalifi-cerade att också af honom ensam besörjas. *)
Ehvad man än må kunna beräkna till vinning
af gemensam hushållning, blir en så långt sträckt
gemensamhet likväl alltid vådlig. Det är sannt att
man, efter Fourier*ska och Owenska
gemensamhets-sättet, inbesparar ganska mycken tid, och följaktligen
vinner ganska mycket i ekonomiskt afseende, men den
vinningen sker på bekostnad af dels den enskilte*
naturliga trefnad som till en stor del ligger i ett
enkelt och omedelbart tillfredsställande af sina behof
genom egen omtanka, dels också på bekostnad af
arbetsresultaterne, emedan icke samma sporre finnes
för ett arbete för gemensam räkning, som då dess
frukt kommer individen omedelbart till godo såsom
enkel produkt af hans andliga och materiella
verksamhet. Deri ligger etl stort fel hos Fourier, .som
väl insåg att större massa rikedom än som nu
finnes,
*) Owen, Saint-Simon eller Enfantin, Fourier och
kommunismen hafva alla strandat på denna förgätenbet
af individualisationens väsende och fordringar. Deras
försök voro också egentligen reaktioner, inga byggnader
på sjelfständig grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
