Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra afsättningsrättcn eller arbetsrätten till ett
domaine under del allmänna, måste en mängd
individer hindras i deras verksamhet och komma i
för-tviflan om hvad man skulle ’’taga sig till!"
Det erkändes att det låg en säkerhet i
skråväsendet. Men denna säkerhet var aristokratiskt
beräknad. De lägre graderne af hvarje yrke lemnade icke
denna säkerhet. Först då man hunnit mästerskapet
fick man del deraf, och var, i ekonomiskt afseende
visserligen ställd på den beqvämaste punkt hvartill
man någonsin på denna väg kan komma. Blott i
deh mån som det läl förena sig med mästarnes
anspråk, erhöllo gesäller och lärlingar del af denna
säkerhet. Detta skedde förnämligast genom det
familjeförhållande hvaruti de yngre slodo till de äldre.
Men sådant var egentligen blott sedvänja och ick<N
lag; och de välgörande följder som deraf i
allmänhet uppkommo för de lägre klassernes sedlighet
och bildning kunde i alla fall icke räcka längre än
seden sjelf, och vi vete huru den småningom
försvunnit till dess nu, i förhållandet mellan gesäll och
mästare eller arbetare i allmänhet och hans
principal, penningen, utgör den enda beröringspunkten,
och denna ické till förening utan till söndring.
När nu mästare uti ett skrå icke kunna berga
sig om de icke hafva tre eller fyra arbetare och
dessa egentligen ingått med förhoppning och anspråk
att efter vissa år af läro- och gesälltid sjelfve få
bosätta sig och drifva yrket, men antalet af mästare
är antingen bestämdi en gång för alla vid hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
