Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlad omfattning af allmänna välståndet, såsom en
varaktig fortsättning af menniskans seger öfver
naturen, har en helt annan karakter, än den förr
tecknade och nu thyvärr till efterlefnad liksom påbjudna
åsigten.
Gn sådan renare åsigt gör sig först reda för
lifvets betydelse, uppfattar allvarligt den frågan
huruvida en menniskas tillvaro inom förgängligheten
rimligtvis kan antagas vara ämnad såsom något
slutligt« På religionens väg och den sublima aningens,
eller på reflexionens, kommer man snart till en
annan tanka. Blir det också aldrig klart för oss, hvad
med oss i helhet åsyftas, så finner man dock att
hvar och en för sig måste hafva en bestämmelse som
slutligen måste finnas gemensam för alla, och som
under vår ändliga och temligen korta fortvaro
tillkännager sig i sin renhet med förnimmelser af
men-niskolifvets öfverensstämmelse med en hel verldsplans
utveckling, i sammanhang med hvilken förnimmelse
ödmjukhet födes, jemte behofvet, åfrån, att spontant
innesluta sin verksamhet i denna utveckling. Man
kalle nu detta, behof, religiositet, menniskokärlek,
eller hvad man vill; det är dock väsendet af den
gudomliga kärleken sjelf, uppenbarad inom
mennisko-naturen.
Har man hunnit sålunda besvara sin egen fråga
och rått lifligt känna att lifvet utan denna religiösa
kärlek saknar allt innehåll för det eviga, så blir
nästa uppgiften att för hela sin verksamhet ordna de
otaliga småförhållanden, som utgöra villkoren för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
