Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hehof såsom mensklighetens, uppfattar de lägre,
timliga behofven såsom vigtiga, men blott såsom medel,
icke såsom mål; egnar sig åt deras tillfredsställande
på ett sätt som svarar mot hennes djupaste
öfverty-gelse att deras värde är öfvergående; skapar inga
falska behof; gör sig icke underdånig de verkliga,
samt hyllar oa flat ligen endast de högre. Långt ifrån
att en sådan lefnad skulle erhålla färgen af
tungsinthet, måste den, tänkt i sin största renhet — den
jordlifvet visserligen aldrig uppnår framställa, den
lyckligaste och gladaste uppfattning af lifvet såsom
medel, af andlighet och evighet såsom mål.
På denna grundform af individuel verksamhet
uppträder staten med följande åsigt af rikedom och
medlen för dess vinnande.
För att åstadkomma densamma i stort genom
detaljföreskrifter, iakttager staten först att undervisning
och uppfostran efter denna idé måste kunna lemnas
alla samhällets medlemmar och sådant icke först
efter föregången strid med förhållanderne, utan såsom
en skänk åt hvarje enskilt, och möjlig genom alla
arbetandes bidrag. Den vigtigaste
beskattningsgrun-den blir således uppfostran. (I hvilken stal
förekommer väl nu offentlig uppfostran?) Hvad man i
sådan väg gjort och gör, afser undervisning, men icke
uppfostran, och likväl klagar man öfver
individer-nes dålighel!) Men uppfostran är hvarje individs
största anspråk på staten, ly endast få lyckas det att
sjelfva bryta sig en väg genom ingångarne, de fleste
falla, och falla dervid allt mera. Men vid den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
