Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Får menniskan behålla denna eganderätt, så blir
hon i allmänhet icke fattig, ty så rik har försynen
Af individualitetens natur följer, att den kraft som
finnes hos en individ icke tillhör någon annan än
denne ensam. Likaså yttringen af denna kraft,
produkten af denna kraft, sjelfva det intelligenta skapande
vid produktionen.
Huru kan då eganderätten vara beroende af
beskaffenheten i substratet för skapandet? Om detta substrat
tillhör en annan, måste det förblifva dennes
tillhörighet. Så också individens kraftyttring som skapade ett
nytt föremål af substratet.
Om man erkänner eganderätt till både kraften,
kraftyttringen och den materiella produkten, då substratet
var en res nulliusj huru kan eganderätten gå förlorad
för de två förra fallen?
Man påstår, med skäl, att eganderätt till hela
produkten icke kan finnas hos den producerande, då
substratet var en annans. Huru kan då denne andre
ega-re, — egaren till substratet för kraftyttringen —
komma i besittning af, eller erhålla eganderätt till hela
produkten? Uppenbart ingendera. Hvardera kan icke
få mer än han egde.
Om nu, antingen genom obestridd jus primi
occu-pantis, eller en förmedlande öfverenskommelse, den ene
erkännes råda öfver produktionens materiella substrat,
och den andra, genom det axiomatiska uti
individualitetens natur, råder öfver sin kraft och dess
användning,
så är det ju klart, att produkten innefattar tvenne
individers egendom, hvarifrån ingendera på rättsgrund
kan uteslutas.
Man erkänner sllmänt de begge rättssatsema: Var
herre öfver naturen/ och Var herre öfver dig sjélf!
Den förra ligger till grund för occupationstheorien;
men gäller för hela slägtet gemensamt. Allas anspråk
på samvaro gör satsens tillämpning beroende på
öfverenskommelse.
Den sednare satsen åter: var herre öfver dig sjelf,
är en alldeles ovillkorlig sats, som icke är ämnad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
