Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt af villkoren för den materiella tillvaron,
och äfven för den högre existensen.
Men då den arbetande, under förhyrda
slaftill-ståndet, producerar, och den förläggande kapitalisten,
som köpt en viss del af den arbetandes lif
förmedelst daglöneriet eller prejande beting, står tillreds
att kasta sig öfver produkten i ögonblicket af dess
tillkomst — såsom nu alltid sker — då måste
arbetaren förbli fattig.
Eftersom åter arbetsklassen i ett samhälle är
ojemföriigt talrikare än alla andra klasser, är det
lätt begripligt att största mängden skall vara fattig.
Skulle man härvid anställa betraktelser öfver
huru tillståndet skulle blifva om en ändring i detta
missförhållande komme att inträffa; och, skulle
för-mögenhetslystnaden förskräckas af den tanken att
arbetaren skulle få behålla hvad han producerat; och
skulle man dermed förena föreställningen om att de
som nu ega förmögenhet, vid det nya förhållandel
komme att i de förras ställe bli fattiga, så kan man
ten, medan den egentliga, konstitutiva, i alla
afseen-den vigtigare eganderätten, individualitetens yttre
karakter och villkoret för dess utveckling, lemnas å sido,
så att denne Öfverväldigas af den konventionella
rattens innehafvare.
Ehvad man än må göra under alla upptänkliga
arbitrara delningsformerj — ty annat innefattar icke
bemödandet för den grofva besittningsrätten — återstår
således att samhället för alla sina individer saknar den
absoluta grunden för ett rättstillstånd, ända till dess
man åt individens kraftyttring inrymmer den
eganderätt som skapelsen nedlagt deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
