Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staten. Statens straffrätt är således intet annat än
sjelfförsvaret hos den enskilde, öfverlåtet på staten.
Mera skall man icke af straffet begära.
Ingen förbättring är tänkbar utan kärlek j men
kärlek kan icke ligga i sjelfförsvaret, således lika
litet i det allmännas försvar. Det utgör en vilkorlig
tillsats då man säger att staten kan förfara fogligare,
ädlare, skonsammare än den enskilde; detta hör icke
till saken — i fall man erkänner hvad vi nyss
upp-gifvit, att statens straffrätt är sjelfförs varet,
öfverllyt-tadt på det allmänna.
För alt särskildt säga ett ord om statens större
makt vid försvaret än den enskildes, invända vi att
den synes oss tvärtom mindre, alldenslund den
enskilde, vid sjelfförsvaret, kan göra något för att
hindra fullföljden af del dåd som sedermera kan komma
i fråga alt straffas, men staten kan, med hela sin
apparat af makt, göra intet förr än det år för sent
för att hindra just den gerningen, och det
straffsfaten sedan utöfvar på förbrytaren bör vara åtminsto {+-+}
ne så stort som den enskilde vid sjelfförsvaret behöfl
göra för att försvara sig. Häri synes oss analysen
ligga, äfvensom det synes oss såsom saken icke böi
annorlunda än analytiskt få behandlas — förutsatt
att man godkänner sjelfva deduktionen af straffets
väsende.
Säger man åter att sjelfförsvaret — den
enskildes eget, eller såsom öfverlåtet på staten — icke kan
ske med kärlek, emedan det ligger utom
sedlighetens område och går in på naturtillståndets befogen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
