Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora och oundvikliga motsägelser; man borde deraf
ledas till undersökning huruvida icke saken innebåt
någonting från bottnen oriktigt, då alla förfoganden
leda till ett dilemma. Men förmodligen gör vanan
här såsom i så många andra fall att man låter
för-Vändheten och motsägelserne vara, emedan de som
kunde vara i tillfälle att inse dem, icke hafva nå«
got särskildt interesse af att undanrödja dem eller
upplösa svårigheterna.
När nu en försörjning skall åstadkommas, borde
väl hufvudsaken blifva att göra den tillräcklig, men
knappast finnes någon användning af allmänna medel
som har så liten välsignelse med sig. Om man
åtminstone betraktar förhållandet hos oss, i Sverige,
och synnerligast i hufvudstaden, så förundrar man
sig öfver huru stora summor bortsmilta utan
resultater. öfver 500,000 R:dr B:co åtgå årligen i
Stockholm till olika grenar af fattigvården, och man ser
likväl så mycken uselhet qvar. Om man lemnade
100 R:dr B:co till hvarje fattig, af de fonder som
finnas, och blott en enda, lönlös administration
funnes för denna utdelning, så skulle ju 5,000 fattiga
dermed vara hulpne; — det antalet är större än det
närvarande kända antalet af allmosetagare. Huru skall
man förklara den otillräcklighet som röjer sig? Det
är ioke anledning till att medlen på något ställe
oredligt förvaltas; bidragen äro ofta ganska små,
knappt trettio riksdaler rgs om året, och antalet af
understödda är långt ifrån så stort som det af oss
antagna. Hvaraf kommer då att medlen icke förslå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
