Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning än förr. Man kan aldrig nog ofta upprepa
för sig att all rikedom är intelligent, och att den
materiella rikedomen är en omedelbar produkt ur
den förra. Det är den mekaniska torrbeten i
rikedomens uppskattning som gör att för litet rikedom
alstras.
Alla dessa grundsatser äro icke villkorliga
eller gjorda. De utfinnas ur analysen af menniskans
väsende.
Mest skadar likväl Fattigförsörjningen troligtvis
genom det att den handlar efter grundsatsen att den
som icke försörjer sig sjelf, skall försörjas af andra.
Staten har i sednare tider blifvit en sådan
fattigförsörjningsanstalt, som genast skall vara tillreds för
att skaffa bröd * när en landsort blir i saknad deraf.—
Vi hafva sett huru lätt personer med små men några
tillgångar (och dessa saknar man vanligtvis icke vid
ungdom och helsa) kunna sammanspara ett kapital,
hvarigenom fattigförsörjning för en sådan alldeles icke‘
kan komma i fråga. På samma sätt, och ännu
lättare, kunde händelsen vara med hela orter. Huru
ofta har det nämligen icke bändt att, efter ett godt
år, missvext inträffat och på samma gång allmän
nöd? Hvart har det föregående rikare årets skörd,
i sådant fall tagit vägen? Finnes der intet öfverskott,
ingen behållning deraf? Nej! allt åtgick, under del goda
året, om ej annorlunda till beredande af bränvin. Detta
sednare kan — minst sagdt — umbäras, alltså borde
man umbära det, och bespara förrådet till ett annat
år. Och då det icke sker, borde styrelsen saklöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
