Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturalismen var en anti-literär riktning;
den var samtidigt äfven anti-psykologisk. Den
sysselsatte sig med den yttre aspekten; hvad
som dolde sig där bakom - känslor eller tankar
— var den likgiltigt. För fantasin hade den
intet rum.
Allt detta synes med ett slag förändradt.
Utställningarna öfverhopas åter med historiska
och religiösa kompositioner; och porträtten
tendera att vilja gifva endast själen, ofta med
ett fullständigt vårdslösande af det kroppsliga.
Fantasin reser åter hufvudet; de bizarraste hugskott
bli en vogue.
Naturalismens tekniska konsekvens, impressionismen,
hade ledt till teckningens och modelleringens
utrotande. Det synintryck, som
denna skola sträfvade att fästa på duken, var
sammansatt af enbart färgytor, utan sammanhållande
kontur.
I stället härför träder nu linjen. Allt underordnas
denna. Den moderna affischen
uppstår och bildar sig efter medeltida glasmålningar.
Det japanska träsnittet utöfvar sin
invärkan och förbluffar med en ouppnåelig
linjeekvilibristik.
Hela det nittonde århundradets konst hade
arbetat på måleriets lösgörande från de andra
konsterna. Mot sekelslutet var stafflibilden allt.
Reaktionen medför en förändring äfven häri.
Målarkonsten anknytes åter medvetet till arkitekturen;
måleriet blir dekoration.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
