Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl som hans jämnåriga landsmans, Galléns,
första lärare i elevatelieren de besökte, kunde
icke gifva honom annat än den tekniska underbyggnaden.
Mycket intressant är det däremot
att höra, att af de samtida konstnärer som då
arbetade i Paris Degas var den som på den
unge finnen gjorde det starkaste intrycket. Och
man förstår denna beundran. Det finnes äfven
hos Järnefelt mycket af den förnäma själfbehärskning,
som ger den store fransmannens
målningar deras förbluffande lugn — all skenbar
oro till trots. Det var den naturliga osöktheten
hos denne jockeyernas och baletteusernas
skildrare som hos honom väckte villig resonans.
Edelfelt förblef half parisare intill de sista
åren af sitt lif; hos hans ett tiotal år yngre
landsmän värkade i det fördolda de nationella
strömningar som på 90-talet drefvo de flesta
nordiska konstnärer hem igen. Liksom Bergh
och Nordström i Sverge, så lydde äfven Järnefelt
och Gallén den tysta maningen och drogo åter
till hemlandet för att skapa en finsk konst och
själfva blifva finska konstnärer.
Denna nationella rörelse var till en början
långt ifrån dogmatisk och man följde ännu intet
som hälst partiprogram. Det var dels känslan
att man hemma hade sitt naturliga arbetsfält,
dels lusten att höja konstförhållandena i det
land som sett en födas, som härvidlag voro de
drifvande fjädrarna. Ett vackert och betydelsefullt
uttryck fick denna strömning i skapandet
af vår finska ,secession‘: finska konstnärernas
utställningar med deras för våra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
