Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det fins små landskapsstudier af honom, där
enskildheterna — ett knippe hvita porsblommor
eller en vinröd epilobiistängel - äro tecknade
med den kärleksfullaste omsorg. Men detta
detaljerande är icke botanistens, det är naturdyrkarens.
På vetenskapligt nogrann realism
tänker man ej inför dessa bilder, men väl på
de gamla madonnamålare, som med ödmjuk
samvetsgrannhet lade hvart veck till rätta i den
heliga moderns kjortel, emedan alt hos den
gudomliga syntes dem för högt att af människor
få vårdslösas eller förbises.
Alltid dessa tvänne namn : Järnefelt och
Gallén. Man frästas i hvarje punkt att sammanställa
dem, så påfallande äro till en början,
(innan Gallén tillegnat sig sin nya stil med
dess mytiskt dekorativa särdrag) likheterna dem
emellan - och så intressanta afvikelserna.
Luther och Melanchton! Också i Galléns
figurmålningar med motiv ur folklifvet en bittrare,
våldsammare, brutalare ton; i konstnärsvännens
en vekare. Gallén gör gärna greppet kring
uppgiften så skakande starkt som möjligt, och
han målar sina scener ur den finska inhysingens
parias-tillvaro med något af en demagogs eller
socialisttalares fanatism öch starka accenter. Hos
Järnefelt är tonen lugnare. Han slungar ej som
den förre sin anklagelse i ansiktet på de lyckligare
lottade, men han öfverskyler icke därför
eländet: det sotiga flickansikte som med sin
glädjetoma blick stirrar åskådaren tillmötes ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
