Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
fingo höra dem tala. Berättelser om huru tinngummorna
hämnats på folk, som mottagit dem illa, saknades icke: de
fingo skulden för mången hund, katt och ko, som på ett
eller annat sätt kommit i olycka vid samma tid, då finn-
hoparna drogo genom bygden. Däremot berättades äfven,
att en och annan blifvit botad af dem för värk, sveda eller
andra sjukdomar, att genom deras åtgöranden bortkomna
saker återfunnits, samt att de, då något blifvit stulet, gifvit
anvisning på den verkliga tjufven.
Med dessa tiggande hopar af käringar och barn voro
sällan några karlar. Då detta var händelsen, var det van-
ligen icke finnar utan zigenare eller, som de i dagligt tal
kallades, skojare, och dessa voro ännu mer fruktade än fin-
narna — hvilka de för öfrigt liknade — emedan de vid en-
staka liggande gårdar ofta uppträdde på ett pockande sätt.
Kommo finnkarlar ned i bygden, igenkändes de på
långt båll på sina kläder: gråa vadmalsfrackar, korta byxor,
näfversäckar på ryggen och skor af samma material på
fötterna. De uppträdde stillsamt och nästan skyggt, voro
tafatta och hade svårt för att uträtta hvad de ville. Van-
ligen utbjödo de till salu fågel och tjära, en och annan gång
bockar och getter. Detta gällde för den tid, jag vistades
hos mina föräldrar 1 Arvika köping; sedan jag kom i skola
vid Helgeboda bruk, där finnarna bodde i närheten, fann
jag dem sälja äfven andra våror såsom kol och timmer.
I utbyte begärdes alltid spannmål, sill, salt, tobak och
ylletröjor, jämte något järn och spik. Efter all handel,
efter hvarje aftal undfägnades finnen med en å två supar.
dem han sällan tålde; tillsades han då att aflägsna sig, kan
jag icke minnas, att han någon gång sade emot, utan han
lassade genast på sig de saker han fått och begaf sig af till
sitt torftiga hem i skogen för att stundom icke återkomma
på åratal.
Därigenom att min far vid sin fabrik hade en verk-
mästare, som var född i de till de närmaste socknarna an.
gränsande skogarna och ännu efter en mansålder icke glömt
sitt fädernespråk utan flytande talade det med de från sko-
garna ankomna finnarna, blef jag mycket tidigt intresserad
af dessa, och då verkmästaren långa tider var sjuklig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
