Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
antingen att hjälpa mig att bära eller att gå något ärende,
och detta vägrade de aldrig att göra, äfven om de hade
något angeläget arbete att uträtta för egen del. Ej heller
nekade de mig att bo i deras hem eller att slå mig ned i
deras fäbodar eller slogskjul. Hvart jag skulle gå för att
söka vildt, antingen det var stordjur, harar eller fågel,
tvekade de ej att säga mig, och aldrig blef jag bedragen
med afsikt. Gällde frågan hare, så hände det, att finnen
själf följde mig till de ängar och täppor, där haren gjorde
skada.
I allmänhet voro männen starka och väl vuxna. Till
utseendet liksom till växten voro de olika: en del voro
långa med mörkt hår och mörka ögon, andra korta och
breda, nästan fyrkantiga, med tjocka nackar, ljust hår och
små ljusa ögon. Då man såg dem samlade, var man frestad
att tro, att de voro af olika folkstam, fastän detta icke lär
vara förhållandet.
Af de mörka finnarna sågo många män och ynglingar
bra ut, men det var sällan bändelsen bland de ljusa, och
hvad deras kvinnor beträffar, vet jag mig sällan sett någon,
som till ntseendet kunde mäta sig med de svenska. Gamla
finngummor voro nästan alla fula, och en och annan verkade
nästan afskräckande.
Få finnar påträffade jag, som kunde spela fiol, men det
berättades mig, att flera kunde traktera säckpipa, men med
några sådana sammanträffade jag aldrig. De musikinstru-
ment, jag såg och hörde, voro bockhornet med föjttoner
och luren, hvars ljud alldeles liknade jägarhornets. Båda,
instrumenten kunde man någon gång på afstånd få höra
spelas i skogen, där de klingade vackert och fulltonigt.
Ibland uppstämdes äfven en sång långt ifrån, men hvad de
sjöngo, förstod jag icke. Observerade sångaren eller sånger.
skan, att de hade åhörare, så blef det genast slut på visan,
och den sjungande kunde, som jag tror af blyghet, icke
förmås att fortsätta. Åtminstone lyckades det icke för mig,
ej ens då jag längre fram i tiden fick en mängd finska
arbetare vid skogsdrifningarna och därigenom under flera
år var bekant med många finnar, att förmå dem att sjunga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
