Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA VÄNNER. 41
par bloss ur sin nu tända pipa, »att konungen lägger sig i
allting och utfärdar nya påbud, som äro så stränga, att
ingen kan hålla dem. Värst skall han fara fram med bher-
rärna, hvilka han gör utfåattiga till en stor del. Af somliga
tager han egendomarna, och så få de betala till och med
för det de haft dem i bruk. Mot bönderna är han icke så
sträng, ehuru de äfven fått sitt, men mot oss finnar har
ingenting försports. Det står vid det gamla, och det är
strängt nog, och strängare lär det väl bli, ty för några år
sedan har han befallt hit en jägmästare för att bålla efter
oss, Vi få nog veta af honom, ty han bor blott en dags-
resa härifrån vid den i öster närmast belägna fjorden. Har
ni ej sett till honom?»
»Nej, på de fem år du varit borta, eller allt sedan Jossi
flyttade från Kymmen hit till oss, har ingen varit åt det
hållet så långt som till den plats där svenskarna bo. Du
vet att vi ha närmare till dem, som bo åt väster och norr,
och våra skinn, hudar och annat, vi kunna afvara, föra vi till
Norge eller nedåt Viken och Hald (Fredrikshald), ty där är
saltet billigast, och där betala de våra varor lika väl som i
Opslo. *)»
»Ja, det var en Guds lycka, att du och Mattis kommo
att slå eder ned här i Västerskogen, där ni ha det så lugnt
och. bra, och där ni fått arbeta i frid och ro. Från berget
såg jag, att ni arbetat duktigt, ty edra åkrar äro de största,
jag hittills sett någon finne bryta på så kort tid, men nu,
sedan Jossi flyttade hit, äro ni också manstarka. Hur är
det med dina pojkar Jossi?»
Mannen, som satt i furustolen eller finnarnas bögsäte,
böjde sitt hufvud och svarade dystert: »Jag har inga pojkar
mer, Moilainen, dem tog rödsoten bort för två år sedan
liksom deras mor. Det återstår mig endast Lissu, som sitter
därborta och arbetar.»
»Hå hå, ja!» suckade den gamle, »den rödsoten har
ock i de norra skogarna rensat bort både gammal och ung,
där den kommit in i busen. Trots det att sju år äro gångna,
sedan ofreden slutade och vi fingo lugn här utmed gränsen,
————————
* Det nuvarande Kristiania.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
