Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 JÄGMÄSTAREN,
efter bergsryggen, skola vi snart finna deras spår, eller
också skola hundarna träffa dem på östra sidan om höjden
i de små berg som ligga där.»
»Godt, Pavo,» svarade Matti, »vi komma nog att finna
dem, så mycket hellre som våra unga hundar brås på sina
fäder; de skola nog bli lika bra som Pekkas Rachi och din
Tispa, hvarför de ju också blifvit uppkallade efter dem.
Men du har ej sagt mig något om dem därhemma!» — »Om
dem är ingenting att säga annat än att allt är väl. Det
enda som tilldragit sig, är att Moilainen kommit från de
norra skogarna hem till oss, och han har mycket att berätta
därifrån och från svenskbygden, men det får du väl böra
af honom själf. Nu sofva vi»
I grunden äro våra skogsboar både nyfikna och fråg-
visa, men de förstå att lägga band på sig, tills ett passande
tillfälle erbjuder sig. Det föll därför ej Matti in att göra
några frågor, emedan han visste, att han i alla fall skulle
få veta, hvilka nyheter, Moilainen medförde från de trakter.
hvarifrån de på så länge saknat några underrättelser.
Då dagen följande morgon grydde, voro våra jägare en
god bit från sin tillfälliga natteld uppe på den bergsrygg,
där Pavo föregående afton lämnat björnspåren. Snart löste
man banden på hundarna, som genast med långa glädje-
språng satte af till skogen, där de inom ett ögonblick voro
försvunna.
»Jag tror ej, att vi en annan gång behöfva föra hun-
darna i band, då de redan äro så kloka, att de veta, när
de skola söka och icke söka,» anmärkte Matti, i det han
rullade de remmar, hvarmed bundarna varit kopplade, om
sin kraftfulla midja. »Få de vintern på sig, så bli de nog
fullgoda.»
Därmed upphörde allt samspråk, under det att jägarna
gingo i sakta mak framåt, tills plötsligen den i skogen här-
skande tystnaden afbröts af ett häftigt hundskall.
»Där ha vi dem,» utropade Matti, i det de båda män-
nen stannade och lyssnade efter hundskallet, som hastigt
aftog i styrka, tills snart endast ekot förnams däraf. Lika-
fullt stodo våra jägare stilla, tills skallet åter hördes klarare
och tycktes närma sig. Snart blef det ännu tydligare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
