Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 SKOGSBRANDEN.
»Har ingen af de våra synts till här hemma?» frågade
Pavo.
»Nej,» blef svaret. —— »Då kunna ni lugna eder,» fort-
satte han. »Och för fåglar och rofdjur behöfva ni ej vara
rädda; vi ha sett många både vargar och björnar under vår
färd, och ändå stå vi oskadade här. Ännu är det ingen
fara för oss. Men innan Moilainen och jag lägga oss att
hvila, så må vi gå till badstugan: vi äro svarta som kol,
och kläderna klibba fast vid kroppen, som om de voro
öfverdragna med lim.»
En timme därefter, då männen kommo åter från badet,
förklarade Moilainen, att han var redo att begifva sig bort
igen, om Pavo ansåg att något kunde uträttas. Detta anbud
afböjde dock Pavo, då ingenting nu kunde företagas, och
han förklarade, att de gjorde bäst i att sofva, så väckte nog
Gretti dem, om någon af de öfriga kom hem.
Det hade lidit långt på eftermiddagen, då Gretti lade
sin hand på Pavos bröst och väckte honom. Han reste sig
hastigt och såg oroligt på Gretti. »Huru är det?» frågade
han. — »Det ser hotande ut,» svarade Gretti, »jag ville att
du skulle vakna, emedan röken och hettan äro i tilltagande
och det är mörkt som om natten, fastän solen, om den
syntes, ännu skulle stå högt öfver bergen. Luften har en
färg, sådan som jag aldrig sett den förr. Kom med ut,
Pavo!»
Just som de båda stego ut, upplystes hela trakten
af en blizt, och strax därpå skakades marken af en knall
så hård och bedöfvande, att Gretti föll i Pavos armar.
»Gud vare lofb> utbrast Moilainen, som äfven stigit
upp och nu stod vid sina vänners sida, »nu kommer den,
som har makt öfver elden, och kommer med brak,» tillade
han, då en störtskur af hagel stora som nötter inom hågra
ögonblick gjorde marken hvit. »Gud vare lof,» utbrast äfven
Gretti, då hon hämtat sig från sin förskräckelse och såg
hvad som inträffat. »Måtte ovädret få fortfaral» — »Det
gör det nog» spådde Moilainen, »men mera hagel vilja vi
icke ha, ty jag tänker det gör skada på vår gröda.»
Moilainens spådom slog in, ty regnet, hvars föreb ud
å kan och hagelskuren varit, fortfor i flera dagar och släckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
