Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 KONUNGENS BREF,
Vinterns välde började aftaga, och våren stundade. Solen
smälte drifvorna, och tufvorna stucko upp här och där på
sveden i Västerskogen. Ute på sjön låg isen mörk, men vid
stränderna skvalpade små vågor, som glittrade i middags-
solen, hvilken var den vinnande i striden mellan vinter och
vår. Kampen dem emellan utkämpas alla år, och vi veta
ju hur den kommer att aflöpa, men vi betrakta den dock
med aldrig sviktande intresse, vi önska och hoppas, att den
skall afgöras till vårens och solens fördel så hastigt som
möjligt. Hvad vintern under dagen förlorat, återvinner
den ofta under natten, och liksom för att visa sin makt
förkväfver den då hvarje tecken till lif, som vårsolen i sin
mildhet framlockat under dagens lopp, och med vemod se
dess första strålar att arbetet föregående dag nästan varit
förgäfves.
En morgon under denna tid på året stodo alla Väster-
skogens invånare sjsslolösa utanför Pavos pörte och åskå-
dade verkningarna af den pågående kampen i naturen.
Alla längtade och önskade, att våren på allvar skulle bli
den rådande, och att de skulle kunna få börja med sina
vårarbeten.
»Vi få nog vänta ännu en tid» anmärkte Moilainen,
»sännu ha vi ej »ringaxlan» (sädesärlan) här. Gäss och tranor
äro ej att lita på.»
»Du är en olycksprofet, Moilainen.> svarade Lissn, »jag
vill snart ha vår med gräs och löf, våra kor äro trötta på
laf och mossa. Och vår blir det snart. Se, sel» utropade
hon gladt och pekade på ett par ärlor, som just nu slogo
ned på den snöfria fläck, som fanns vid pörtet. »Nu kom-
mer äfven våra gossar hem.»
»Jag tror att Vappu går igen,» sade Matti, då båda
hundarna gåfvo tecken till att något ovanligt var å färde,
hvilket strax därpå besannades, ty Per kom på sina skidor
susande ned från det närbelägna berget dragande en kälke
efter sig. »Per!» ropade alla. — »Ja, här är jag,» hälsade
han gladt. »Guds frid, ni alla här hemma!»
»Hvar har du Matts?» frågade Pavo, sedan han hjärt-
ligt skakat Pers hand.
»Han bar rest med jägmästaren till kungen och kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>