- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
80

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 HÅRDA TIDER.

på bestämdt ställe mötte de sina unga män, som emottogo
deras bördor och med dem återvände till. hemmet, hvarpå
Pavo och Matti begåfvo sig tillbaka till staden, där nu en
mängd människor med samma ärende som de själfva hade
församlats, bland dem många finnar. Klagan öfver miss-
växten förra året var allmän, och man var mycket bekym-
rad för årets gröda; på en del trakter hade man redan för-
lorat allt hopp liksom äfvenledes om att tjänlig väderlek
skulle bli rådande.
Jo eller Björn-Jo,") den bekante björndödaren i Skilling-
mark och under förra ofreden Västerskogfinnarnas spejare
och stridskamrat, var en af de få bekanta, som Pavo och
Matti träffade i staden. Han blef både förvånad och led-
sen, då han börde, att de voro ute för att skaffa sig mjöl
och säd.
»Nöden är stor,» sade han, »då ni båda behöfva anlita
köpmännen för att kunna lefva. Under ofredens dagar
kunde ni bärga eder och dela med eder af edra skördar åt
många, mig bland andra, men nu...! Ha ni kunnat så
i år?»
Jo, vi hafva alla våra jordbitar besådda,» svarade
Pavo, »och ännu hoppas vi på skörd.»
»Kanske ni få det hos eder,» återtog björnjägaren, »men
jag får i år liksom i fjol ingenting, och på samma sätt är
det med våra stamförvanter i Karlanda, af hvilka många äro
här för att söka borga sig säd. Kom så gå vi och söka
träffa dem!»
Då männen kommo ned till hamnen, var mycket folk för-
samladt där under väntan på att få sikte på de efterlängtade
skeppen. Ett sorl och glada utrop förkunnade för de an-
nalkande finnarna, att något glädjande tilldragit sig, och
sel där syntes några segel ute på sjön. Fartygen närmade
sig allt mer, och då de landade, hade folkmassan vuxit så,
att hela landningsplatsen var öfverfull af människor, hvilka
skreko och hojtade så högljudt, att finnarna icke vågade
sig nära intill dem, utan i stället återvände till köp-
mannen.
————————
*) Se Pavo Makkran, sid. 193.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free