Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÅLDRIGE DRIFVARFINNENS DÖD. 97
stund förflöt, innan ban åter blef synlig, hvarpå han skyn-
dade ned till båten och raskt rodde tillbaka till motsatta
stranden. Alla hastade ned till denna, och på Grettis fråga,
hur det stod till med den saknade, svarade Matts: » Han sitter
vid den slocknade elden med sin bössa i knäet och hör ej,
att jag ropar honor.»
Och så var det: den åldriga drifvarefinnen hade öfver-
raskats af döden, hvilken han under sitt oroliga lif i kampen
för tillvaron, i striden mot skogarnas konung och landets
fiender alltid lyckats undvika. Nu hade slutet plötsligen
kommit, just då den gamle finnen i lugn och ro med hopp-
fulla tankar tänkte på framtiden. Men barmhärtig hade
döden varit mot den gamle, som utan långvarig sjukdom
och svåra plågor fått lämna jordelifvet och flytta till ett
land, där oro och bekymmer icke längre finnas...
»Åt öster gå vi ej med Moilainen,» sade Pavo, då de
voro redo att aftåga med den döde.» Till Holmedal är det
visserligen långt, men där är Moilainen känd, och dit ha
vi delvis väg.) Jag ville gärna, att vår gamle vän skulle
komma till ro i en trakt, där han uppehållit sig en längre
tid under sitt skiftesrika lif.»
Under sin kyrkofärd fick Pavo veta, att konungen slutit
fred med danskarna, något som hälsats med stor glädje af
alla gränsboarna. Man behöfde nu icke längre frukta något
anfall från Norge, bvilket skattades högt af alla, som varit
med under de förra krigen. Visserligen funnos många, som
med oro tänkte på de sina, hvilka gått ut i kriget, emedan
ryktet äfven berättade, att konungen var betänkt på att
föra sina segrande trupper öfver hafvet, bort mot de all-
mänt hatade ryssarna. Glädjen öfver den seger, som vun-
nits öfver danskarna, och öfver den härliga skörd, man fått
detta år, var dock större än den oro, som man kände öfver
de bortavarande krigarna, och därtill kom, att man allmänt för"
utspådde lyckligare tider, då ett nytt sekel nu hade ingått.
Genom gåfvan af ett par får och några fåglar hade
————————
*) Väg —— ifall den smala stigen kunde kallas med detta namn ——
mellan Glafsfjorden och Holmedal samt vidare till Norge fanns redan i
forna tider och benämndes »Pilgrims vägen»,
7. —— Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
