Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 MATTIS ÅTERKOMST.
»Å ja, nog förstå svenskarna den konsten lika bra som
finnarna. Men jag känner mig orolig öfver hur det skall gå,
då vinden är så pass hård som i dag. Någon fara är det
kanske ej, om flotten blott är tillräckligt starkt hopfogad,
Jag har en gång själf farit öfver denna sjö nästan från
samma ställe och med samma vind, men då blåste det dock
litet i jämförelse med nu. Den dagen fann jag lång. Få
nu se huru länge det dröjer, innan vi få se, hvem det är,
som styr flotten.»
Sedan ett par timmar förgått, var det tydligt, att blott
en enda man befann sig ombord på flotten, hvilken styrde
rätt på fodmynningen och således skulle komma att passera
holmen på ett bösshålls afstånd från finnarnas fiskebod.
Dessa hade under afvaktan på den ankommande åter lagt
sig vid elden i sällskap med en afkomling af Pavos favorit
Tispa och af Moilainens säkra spårhund Bokko, hvilken
hade blifvit uppkallad efter den senare. Plötsligen rusade
hunden upp och vädrade åt det håll, hvarifrån flotten vän-
tades, under det hans blickar voro skarpt riktade mot sjön.
»Hunden ser flotten äu, far,» utropade Matts. — » Bry dig
ej därom, min gosse,» svarade Pavo. »Då den främmande
mannen kommer närmare, skall Bokko säga oss till; ligg du
blott stilla. Det är onödigt, att främlingen upptäcker oss
här, emedan han då kanske styr längre bort, så att vi ej
kunna känna igen honom, om han är oss bekant. Är han
det ej, så må han gärna ostördt fortsätta sin kosa.»
Om en stund störtade hunden åter upp, under det han
viftade med svansen och lät höra ett svagt gnällande. Pavo
reste sig genast och såg ut genom en af kojans springor.
»Hvad ser du, far?» frågade Matts. — »Flotten! Mannen
som äger den kan jag likväl icke upptäcka, emedan granen
skymmer bort honom, men ett hundhufvud ser jag sticka
fram bakom stocken, hvari den är fäst.»
Bokko hade gått framåt ett par steg och viftade med
svansen, under det han fortfarande gnällde svagt. »Hvad
kan hunden mena?» återtog Matts. »Kom upp och se!» ut-
ropade Pavo och vände sig om, så att sonen kunde se, hur
hans ansikte strålade af glädje, hvilket gjorde att äfven han
ögonblickligen lade sina ögon intill springan i väggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
