Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 PERS ÄFVENTYR.
Vi hade snart uppnått den, och ni kunna icke före-
ställa eder min förvåning, då jag i roddaren igenkände
vår Matts. Att han icke strax kände igen mig, var icke
att undra på, då jag nu hade många flera skråmor i ansiktet
än dem jag fick, då jag som pojke deltog i försvaret af
Höjoms skans, och dessutom var ett halft tjog år äldre samt
hade skägg som en ryss. Första ögonblicket kände jag icke
heller igen honom, men så snart han talade, förstod jag
hvem han var, ehuru det föreföll mig otroligt, att jag
skulle träffa honom här i Finlands östra ände, då jag lämnat
honom i svenska skogarnas västra del inemot norska gränsen.
Tarwen tog genast till orda och bad de två flyktingarna
icke vara rädda, då vi voro deras vänner och de, som de
sågo, icke längre voro förföljda.
Så frågade han dem hvad som föranledt deras flykt.
Landet söder ut var öfversvämmadt af ryssar, svarade
Matts, och för dem hade de redan dagen förut flyktat undan,
men i dag blifvit sedda af ryska spejare, som foro mot norr.
Dessa hade genast ropat dem an, men de hade då skyndat
undan allt hvad de förmådde under hopp att kunna rädda
sig. Huru detta lyckats, visste vi redan, och de uttalade
varmt sin tacksamhet till oss, som befriat dem från säker
död eller fångenskap.
Under det vi sutto och samtalade med hvarandra, fingo
vi se icke allenast den båt, som förut förföljt, utan äfven
två andra komma fram bakom udden, och då de roddes af
flere par åror, insågo vi strax, att vi, om vi blefvo jagade,
snart skulle upphinnas af fienden. Att vi män skulle kunna
rädda oss, därpå tviflade vi icke, men vi ville äfven rädda
fickan och båtarna, ty utan de senare skulle ingen af oss
utan lång omväg kunna komma mot väster. Goda råd voro
nu dyra, och ett sådant fingo vi äfven.
Oinonen utropade nämligen helt plötsligt: »Här i öster
en liten bit mot norr utfaller en älf i sjön; till den
skola vi ro, och hinna vi före ryssarna till forsarna, så få
de det svårt nog att komma med sina stora båtar uppför
dem.» Sedan han sagt detta, hoppade han i Matts’ och
fickans båt, tog årorna och rodde med stor kraft framåt
mot den angifna riktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
