Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matts’ färd till Karelen.
Af jägmästarens »kära mor» fick jag veta, att konungen
var slagen, och att de flesta af våra män voro fångar
hos ryssarna, samt att pest och hunger började härja bland
svenskarna i öster. Jag lät dock icke störa mig af dessa
underrättelser utan fortsatte min väg, tills jag kom till Pers
bror i Popetorpet, och som han icke hade något värre att
berätta mig, än jag redan hört förut, så fortsatte jag efter
en dag min färd och tog ginaste vägen, hvilken jag kände,
sedan jag var med jägmästaren i de norra skogarna, samt
hann efter mer än en veckas marsch till släkten i Bjurberg.
Att Pekka eller Matts Kajland var död, visste jag förut,
men en af hans söner hade tagit gården, då bröderna voro
nödsakade att gå till kungen. Det var den äldsta af dem
eller Pål, som vi redan känna. Han var så godt som ensam
i gården, ty han hade blott en gammal käring hos sig, men
han väntade släktingar från Norge. Sedan jag omtalat, huru
vi hade det hos oss och i hvad ärende jag var ute, tyckte
han, att jag företagit en vansklig färd, och ansåg, att jag
borde afvakta bättre tider, ty äfven han hade sport, att
pesten rasade svårt både i öster och inne i landet. Att
vänta på bättre tider kunde jag likväl icke, och då jag
sade honom, att jag måste öfver till Finland, gaf han mig
samma råd som ni: att så vidt möjligt var icke gå fram
till hvarken svenska eller finska gårdar utan helst hålla mig
i skogen. Till släkten i Ore trodde han det dock icke vara
någon fara att gå, ty pesten hade sannolikt ej bunnit så
långt in i vildmarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
