Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMME TILL FINLAND. 159
tror icke, att någon skall oroa dig, och alltid skall du få
veta, om fienden synts till längre mot öster.»
Hade min kosa förut oupphörligt gått mot norr och
öster, så gick den nu oafbrutet mot öster och söder. Icke
heller vandrade jag som förut ständigt genom skogen, utan
träffade nu människor alla tider på dagen, hvilka jag kunde
fråga till råds om vägarna, och sällan behöfde jag sakna
tak öfver hufvudet någon natt.
Likafullt kände jag mig orolig och främmande. Det
var så mycket nytt att se, och landet var helt olika
det jag lämnat. Jag började längta åter till eder och
våra trakter, och tiden föreföll mig lång. Det var blott
att gå och gå hvarje dag, så länge jag orkade. Under det
jag kunde bruka skidorna, var det tämligen lätt att komma
fram, men sedan jag, fått lämna dem vid Jokkas, blef det
långt svårare, så att jag då jag ändtligen vid midsommar-
tid uppnådde Nyslott. var alldeles utsliten.
Så småningom hade jag vant mig vid de nya förhål-
landena, så att jag icke längre var rädd för att gå in i
gårdarna eller att tala med hvilken som helst, ehurn jag
ogärna gjorde det, ty jag hade blifvit trasig och såg ej ut
som annat folk.
Hittills hade jag icke behöft gå några krokar för att
komma förbi de talrika sjöarna, men vid Nyslott måste jag
göra detta, om det icke lyckades mig att anskaffa en båt.
Jag ansåg det vara bäst att vända mig till någon, som
kunde hjälpa mig i detta liksom i andra afseenden, och min
goda lycka förde mig till en gård, en bit från Nyslott, där
det visserligen var fattigt, ty husbonden var gammal, torpet
dåligt och sönerna borta bland knektarna, men där det
fanns en kry gumma och ett par raska töser, som hjälpte
mig att laga mina kläder så mycket som möjligt och följde
mig till staden, där de visade mig, hvar jag billigt kunde
köpa det nya, jag måste ha. Ville jag stanna och hjälpa
dem med slåttern en vecka eller par, så skulle sedan en af
töserna med gubbens gamla båt föra mig öfver den långa
och villsamma sjön Pibhlajavesi, om jag därjämte gaf gub-
ben min hund eller också fem daler r. m. samt skaffade
mat för resan. Som jag var trött på att gå, så gick jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
