Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
bli hindrade af snö och vatten, emedan våren där icke var
långt framskriden.
Emellertid försågos vi med hvad vi oundvikligen be-
höfde. Ehuru folket var i små omständigheter, fingo vi
dock mot betalning Valborg bättre rustad för färden genom
skogarna, och med godt bopp drogo vi åstad igen.
Så vackert väder som det vi hade under början af vår
resa, fingo vi dock icke, förr än vi nådde sjöns slut. Där
föll en älf ut, som tycktes komma från den bergsrygg, vi en
längre tid under vår färd sett. I denna älf rodde vi in.
Man hade äfven rådt oss att följa denna älf så långt vi
kande, men sedan vi öfvergått den, borde vi hålla kosan
fortfarande mot nordväst, där vi åter skulle träffa på flera
sjöar och vatten. Följde vi dessas västra sida, skulle vi snart
komma till Kajana, men innan dess skulle vi dock säkerli-
gen träffa folk.
Allt det där visste vi någorlunda förut, och vi fruk-
tade ej beller att bli vilsna, men det var i alla fall bra att
få höra, att vi i vattendraget hade en bra vägvisare. Men
att sitta i en båt flera dagar och bara ro tröttnade åtmin-
stone jag på, och jag föreslog därför, att vi gärna kunde
hvila öfver en dag vid ilfven, innan vi begåfvo oss af in i
vildmarken.
Hittills hade vi icke fiskat något, men nu ville vi dock
försöka, om vi ej kunde få något i älfven, och vi gingo där-
för uppför denna till ett ställe, där den bildade en fors.
Efter en timme eller så visste vi, att vi i den försen kunde
taga nära nog så många laxöringar vi ville. Dessutom hade
vi upptäckt, att älfven ofvan forsen gick lugn, och där sågo
vi en mängd änder och några gäss hålla till. Matts menade,
att en sådan borde vi ha, och gick därför för att försöka
skjuta någon, medan jag återvände till Valbörg och båten
med vår rika fiskefångst. Vi undrade visserligen. på att
Matts ej återkommit till oss, då vi lade oss att sofva, Vi
voro dock ej oroliga för honom men då jag vaknade vid
soluppgången och han ej ens då var återkommen, blef jag
betänksam och stod just i begrepp att gå för att söka
honom, då jag fick se honom komma utmed älfstranden.
»En bra vandring har jag gjort,» sade han och kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
