Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VÄSTERSKOGEN. 199
Trots det att vargarna blifvit skrämda, flydde de icke
långt bort, ty vi hörde dem tjuta hela natten och voro
därför ingalunda säkra på, att de icke skulle anfalla oss
ännu en gång.
Vi visste, att detta icke skulle ske, så länge vår eld
brann med hög låga, hvarför vi, sedan vi laddat, tillsade
Vappu att sätta sig mellan elden och klippan, där Rakki
förut tagit plats. Jag svängde mig därpå upp på toppen
af klippan och tog med mig båda bössorna för att skydda
Matts, under det han fällde en af de närmast stående fn-
rorna och däraf gjorde en eld, som jämte klippan borde
skydda oss. Under natten turade vi visserligen om att hålla
vakt, men det oaktadt blef det icke mycken sömn af för
någon af oss. Mot morgonen aftog vargarnas tjut, hvaraf
vi slöto, att de begifvit sig af till andra trakter.
Några dagar därefter inträffade vi hos Haakasetts i
Sefaståsen, och då förklarade Valborg, att hon nu vågade
sofra med båda ögonen på en gång, hvilket hon af fruktan
för rofdjuren icke torts göra under de senaste nätterna.
Hos Haakasetts fingo vi hvila och höra nyheter. Pesten
hade aftagit, sedan det blef vinter, så att vi nu ej behöfde
vara rädda för att besöka hvarken svenskar eller finnar,
men tiderna voro dåliga, ty ännu hade konungen icke kom-
mit hem eller slutit fred, Det var ondt efter soldater, och
fogden for hårdt fram mot allmogen; alla jämrade sig och
voro bekymrade för framtiden.
Sedan vi bytt oss till litet mjöl och torkadt älgkött,
och sedan vi hvilat oss ett par dagar, drogo vi åstad igen
och hunno utan äfventyr fram till våra vänner i Bjur-
berget.
Där fingo vi gladare underrättelser än på förra stället:
farsoten var försvunnen, och norrmännen rörde i trots af
ofreden icke på sig, men svårt hade de det äfven där att draga
sig fram. De bådo oss hälsa Pavo och Matti, att ni skulle
se till dem däruppe i norden, så snart ni kunde, ty äfven
där var man orolig för kommande tider.
Att vår färd från de norra skogarna och hit gick lyck-
ligt, veta ni redan samt äfven att vi under vägen hade
ännu ett nappatag med vargarna, såsom skinnen, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
