Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 PER DRAGER ÅTER UT I KRIGET.
pratsam, syntes hennes syster däremot vara ganska tyst-
låten. Sedan hon bedt mig vara välkommen, gick hon
till sina sysslor och lämnade mig åt mig själf. Nu, då jag
kunde tänka redigt och klart, betvifilade jag icke, att
saken förhöll sig så som fiskargubben sagt mig, och jag
skrämde upp mig själf vid föreställningen, att man skulle
tvingat mig resa på hafvet i flera månader. Helt visst hade
detta blifvit min död. Hur sjuk hade jag icke varit under
de få dagar, jag följde kungens skepp, och nu i månader!
Slutligen blef jag rädd, att kaparkaptenen skulle få veta,
hvar jag var, hvarför jag beslöt mig för att söka mig till
skogen och stanna där några dagar. Till den fåordiga
torpargumman sade jag, att det nog fanns vildt häri skogen,
och att jag ville söka skaffa oss något till lifs. Så långt gick
jag dock icke, förr än jag redde mig en bädd under en
fallen gran, hvars rot med fastsittande jord och mossa gaf
mig godt skydd, och då jag, sedan mörkret inträdt, hade
tändt min nying, mådde jag godt, och mina tankar gingo
till er där hemma, som hade det lugnt och tryggt. Men
icke ångrade jag, att jag gått ut för att söka kungen, hos
honom fanns intet svek, men alla kapare önskade jag att
”pärkelää’ månde taga, Hade jag nu bara haft någon af
hundarna hos mig, skulle jag känt mig tillfreds.»
Här afbröts Per af Jo, som skrattande frågade: »Du
drömde väl om kaparen sedan?»
»Ja, det gjorde jag,» log Per, »men då var jag icke
rädd för honom, ty då hade jag honom bunden framför
mig på hästryggen.
Jag mådde som sagdt godt där under rothvalfvet. Då
jag vaknade på morgonen och reste mig upp för att se
mig omkring, glittrade rimfrosten på alla kvistar, och
marken var nära nog hvit, så hårdt hade det frusit under
natten. Då tänkte jag åter på eder här hemma, hur ni i ett
sådant väder helt säkert allesamman voro ute för att upp.
söka tjädrarna, som vid dylik väderlek alltid sitta högt
i farutopparna. Det tycktes nog att detta var något,
äfven jag kunde göra, ty nog fanus det fågel i en så stor
skog, som den, hvilken omgaf mig. I torpet kunde de gärna
vänta på mig, och så drog jag bort mot de bergåsar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
