Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 PÅ SPANARESTRÅT.
och bort till dörren smög sig Valborg och lade sin förstfödde
i sin mans armar. Snart voro de tre omslutna af sina för-
äldrar, Gretti och Pavo, och Jo utbrast: »Nu, Gretti be-
höfver du ej någon handfästning. Ingen af oss skall lämna
Västerskogen förr än Gud kallar oss. Kungen är död!»
»Och Popens Per?» frågade Gretti.
»Per är nu där, hvarifrån ingen återvänder,» svarade
Matti högtidligt, >han föll för konung och fosterland. Ärad
af förmän och beundrad af kamrater. Frid öfver honom!»
* *
*
Härmed slutar berättelsen om torpet i Västerskogen och
om Övrjanspojkarna.
Den är mig i hufvudsak meddelad af »Bengt i Elm-
heden», i Glafsnäs’ finnskogar, hvilken var en afkomling
af dem och för öfrigt en aktad och duktig man, som i
många år var Hillringsbergs bruks timmerupptingare. Bengt
var fullständigt försvenskad, och jag hörde icke omnämnas,
att han kunde sina förfäders språk, ej heller att det
talades af de många finnar, som den tiden bebodde Glafva
så kallade finnskogar.
———————oOo——————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
