Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNGELON. 245
granne, och för att blifva honom kvitt, tog han en natt
allt sitt bohag och begaf sig till Badstuknappen. Sedan
visste ingen på en lång tid, hvart Olof tagit vägen.
Olof Arnesson var för öfrigt en kraftfull och mycket
arbetsam man. Han hade till en början icke annat att
lifnära sig med, än bark, mossa, mjölk och fisk samt ville.
bråd. Med tiden gjorde han sitt torp i Badstuknappen till
ett af de största och mest gifvande i trakten. Hans ytt-
ning till nämnda plats skedde 1802.
Långflon är den öfversta gården i Värmlands Klara
älfdal. Bostäderna äro vackert belägna på båda sidor om
älfven. Älfströmmen saktar här något sitt raska lopp, för
att sedan så mycket fortare fortsätta sin färd ned till
Höljes. Ifrån Varåns utlopp i älfven och till Höljes är
dalgången, genom hvilken älfven i urtiden brutit sig väg,
mycket trång. Af de tvenne finnar, som först bosatte sig i
Långflon, byggde den ena vid Hafsens, och den andra vid
Nybans på västra sidan om älfven; den senares namn var
Nils Larsson eller Riddarå Nils. Hans granne vid Hafsens,
hade en mycket god bössa. Denna lånade en gång Nils
och ville sedan icke återlämna henne. Då för den skull
finnen en dag kom till Nils, för att med våld återtaga sin
egendom, sköt Nils ihjäl sin granne samt behöll bössan.
En god bössa var på den tiden en mycket värdefull egen-
dom, emedan finnarna hämtade en stor del af sina lifsför-
nödenheter ur de villebrådsrika skogarna. —— Larsgården upp-
togs af en finne från Aspberget vid namn Pål Söder; vid
Larsgården skall en finsk gumma ligga begrafven. Vid ett
säterställe, Paradiset, som hör till Långflon, ha äfven tvenne
finnar haft sina bostäder. De voro ytterst fattiga, och under
nödåret 1812 dog där en gammal gumma af hunger. Det
berättas att dessa finnar då lifnärde sig en längre tid under
våren med litet mjölk samt ungt sälglöf. Vid ett annat
torp, Skårahaln, svulto samma år tvenne barn ihjäl.
På den släta sandmon, söder om det vackra Sandkälle-
fors, skall, berättas det, hafva stått en skärmytsling mellan
svenskar och norrmän.
Uggelheden utgör en åttondels hemman. Gårdarna äro
belägna på sydvästra sidan af Uggelhedberget. På många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
