Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Ett ord från världshafvet.
»Till Österland vill jag fara’> så sjunger än i dag nordisk
ungmö och ungersven. Österland var af ålder föremålet för
nordbons vandringslust. Lusten att vandra är hos honom
alltjämt densamma, då stugan blir honom för trång; men
åt väster, icke åt öster, står i vår tid hans håg. Icke är det
heller någon käresta med kött och blod utvandraren numera
under linden där ute söker, utan guldet, ofta nog omedelbart att
finna i Amerikas malmrika berg och floddalar men ännu
säkrare såsom riklig lön för odlarens flit och möda. Så har
under det nittonde seklets näst sista årtionde från Sverige
till de Förenta staterna i Nordamerika dragit ut mer än
320,000 till allra största delen unga, arbetskraftiga människor,
helt visst med få undantag för att aldrig mer hit återvända.
Svenskarnes antal i sagda stater beräknas ock för närvarande
betydligt öfverstiga en million. Denna starka åderlåtning
må nu ur svensk synpunkt beklagas, men att därför med
likgiltighet eller ovilja betrakta sina talrika barn i den
fjärran västern vore hvarken modern Svea värdigt eller i och
för sig rätt naturligt.
Så har ej heller skett. Flerfaldiga äro fastmer bevisen
på moderligt deltagande för de emigrerade. Trogen omsorg
har städse af vår regering ägnats denna ödesdigra
angelägenhet. Utan att för dem, som af ett eller annat skäl önskat
emigrera, lägga något hinder i vägen — icke ens i de fall,
då man kunnat vara tveksam, huruvida ej öfvervägande skäl
varit för handen att till fosterlandets värn eller egen familjs
von Schéele, Hemlandstoner. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
