Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 INLEDNING.
»det folket är godt i sin innersta rot; och går man det till
mötes, så kommer det emot. Icke blott de ledande männen
bland därvarande svenskar ha mött mig med största
förtroende och välvilja, såsom den där hade att öfverbringa bud
och hälsning från hembygden; äfven folket i egentligaste
bemärkelse har gifvit otaliga, ovedersägliga bevis, att
kärleken till gamla Sverige ännu på andra sidan om Atlanten
fortlefver i trofasta svenska bröst, genom skilsmässan snarare
ökad än minskad. »Säg kungen, att vi ska” aldrig glömma’n,
för det han sände hit en, som lärde oss, att det var bara
lögn man här utspridt om deras sinnelag mot oss där hemma.
Det skall han ha redlig tack och heder för. Vi ska’ inte
heller, så länge vi lefva på jorden, någonsin höra upp med
att älska Sverige och lära våra barn att tacka Gud för det
myckna goda vi fört med oss därifrån. Och allt som står i
vår makt vilja vi göra för att få behålla Guds rena ord och
sakrament här ute i främlingslandet, på det att vi inte må gå
miste om att komma samman igen med alla de våra där uppe
i det rätta hemmet, hos Jesus, vår enda tröst och hugnad.»
Se där den enkla men just genom sin enfald rörande
hälsning, jag från hundraden, ja tusenden medtog. Det var
nämligen vanligt, att efter föredragens slut tillfälle lämnades
enhvar, som så önskade, att komma fram och »skaka hand» med
budbäraren samt då säga hvad som låg honom på hjärtat.
Jag kan ej neka, att jag ofta därvid kände mig djupt gripen
af de saknadens och hemlängtans tårar, jag såg i mänget öga,
under det att flertalet af dem jag mötte — de förolyckade träda
sällan fram att beklaga sin nöd — likväl med tacksamhet
förklarade sig ha fått det »bra i timlig måtto» och hafva »rätta
herdar, som visade dem vägen hemåt» Det var märkvärdigt,
hvad den både i materiellt och socialt hänseende mer
oberoende ställning, hvilken flera bland våra landsmän genom sin
utflyttning onekligen vunnit, jämväl medfört en påfallande
utveckling af svenskens medfödda, i allmänhet goda, naturliga
begåfning. Så klart och frimodigt äro vi icke vana att höra
våra fattiga arbetare, pigor och drängar uttrycka sig, som
här oftast var fallet.
Visserligen måste jag till min sorg erfara, att alltför
många bland svenskarne icke ännu sökt och erhållit full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
