Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINGSTAFTON. 49
lingen satte så högt pris på att ha moderkyrkans ombud
tillstädes vid en fest af denna beskaffenhet. Att utgången blef
den nämnda tillskrefs pastor ÅA. P. Monténs viljekraft, med
beröm eller tadel, alltefter den olika utgångspunkten för
bedömandet.
Till underlag för mitt tal, hvars uppgift var att framhålla
festens jubelämne, lades — efter de vanliga hälsningarna,
hvilka talaren väl sökte göra så omväxlande som möjligt till
formen, men hvilkas innehåll ju alltid måste förblifva
väsentligen ett och detsamma — vid detta tillfälle
Rom. I, 14—17.
Jag står i skuld både hos greker och barbarer, både hos visa
och ovisa. Därför, så vidt på mig ankommer, är jag redebogen att
predika evangelium äfven för eder, som ären i Rom. Ty jag
skämmes icke vid evangelium, ty det är en Guds kraft till frälsning för
hvar och en som tror, för juden först, så ock för greken; ty i detta
uppenbaras Guds rättfärdighet af tro till tro, såsom det är skrifvet:
Den rättfärdige skall lefva af tro.
Om själfve Paulus, som om sig strax förut betygat, att
han genom Guds nåd vore beklädd med det höga apostoliska
ämbetet, icke dess mindre ansåg sig för en både grekers
och barbarers gäldenär, både visas och ovisas, huru väl kunna
vi då icke förstå, att Sveriges kyrka i hemlandet känt sig,
om jag så får uttrycka mig, stå i skuld äfven hos eder,
hennes utevandrande barn, och gladt sig att, på sin kunglige
öfverbiskops nådiga förordnande, genom en af sina tjänare
till eder öfverbringa en liten afbetalning å denna
kärleksskuld. Måtte blott den ombetrodde tjänaren befinnas’icke
alldeles omotsvarig ett sådant dyrbart värf! Något hopp bör
ju ligga för honom däri, att han, hvad än må för öfrigt brista,
vet med sig, att de orden äga tillämpning äfven på honom:
Så vidt på mig ankommer, är jag redebogen att predika
evangelium äfven för eder, som ären -— på en ort, för edra
hemmavarande anhöriga lika långt bort i fjärran väster, som
någonsin Rom var det för Paulus.
von Schéele, Hemlandstoner. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
