Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID MINNESOTAKONFERENSENS ÖPPNANDE. 77
det tillstädesvarande svenska kyrkoombudet fick emottaga
en vänlig välkomsthälsning. Det härpå afgifna svaret rörde
sig omkring, hvad jag ville kalla
Vårt andliga Charter.
Redan i yttre, historisk bemärkelse hade vi svenska
lutheraner goda dokument att förete såsom stöd för vår
obestridliga rätt att räknas till den allmänneliga, historiskt
apostoliska kyrkan. Därpå lade vi likväl icke någon afgörande
vikt, utan hvad som för oss på ömse sidor om Atlanten vore
hufvudsak, det är först af allt, att vi ha Guds rena ord och
sakrament med ett af församlingen ordnadt och buret
särskildt Andens ämbete för det ordentliga handhafvandet af
dessa nådens medel såsom den outsinbara källan till ljus och
frid och kraft för arbetande och betungade människosjälar.
Allt slags anspråk på att inom oss hafva några helgon, hvilkas
dygder skulle kunna bestå profvet inför Gud eller ens inför
människor, afvisa vi, likasom vår kyrkas fader det gjorde.
Men med honom berömma vi oss icke dess mindre att hålla
fri och öppen tillgången till lifvets helgande och sedernas
förbättring. Ja, vi drista till och med på Jesu Kristi
frälsarenamn att i trons ödmjuka frimodighet bekänna, det Guds i
skriften om barnaskapet vittnande Ande ock i våra hjärtan
vittnar därom, att vi äro Guds barn och Kristi medarfvingar,
om vi annars lida med honom, på det att vi ock med honom
må varda förhärligade.
Se där vårt andliga Charter eller fastebref, vår
frihetsurkund, hvilken vi icke skola låta af någon oss beröfvas!
Därpå grunda vi med kyrkofadern Martin Luther vårt
gemensamma kraf på att tillhöra Kristi heliga, allmänneliga kyrka
på jorden, den enda sant katolska kyrkan — »huru mycket
fienderna ryta och fräsa».
I dessa af mig uttalade tankar instämde konferensen
samt beslöt gifva ett särskildt uttryck åt den andliga
gemenskap, hvari hon kände sig med det gamla fäderneslandets
kyrka stå, förmedelst aflåtandet af en hjärtlig telegrafisk
vördnadsbetygelse för svenska kyrkans primas, Svea rikes
ärkebiskop A. N. Sundberg, som man visste just vid denna tidpunkt
fylla 75 år. Och är jag nu efter personligt sammanträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
