Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESÖK PÅ ROSTAD: 105
för ett mer förfinadt åskådnings- och lefnadssätt. Men
annorlunda ställde sig saken, då han i den något ociviliserade
smålandskomministern lärde känna den öfverlägsne vältalaren
och själasörjaren, inför hvilkens djupa inre värde alla yttre .
omständigheter snart reducerades till sitt rätta mått af föga
betydande småting. Själf skulle Carlsson genom den
gudomliga försynens underbara skickelser för svenskarne på andra
sidan om Västerhafvet blifva en annan Sellergren, som kunde,
när det gällde Herrens ära, »hög vara», men ock, då kärleken
till bröderna sådant fordrade, kunde »låg vara», ja, såsom få,
vara allom allt. |
Detta hade den numera i frid hänsofne dyre mannen
rika tillfällen att lägga i dagen under den omfattande och
synnerligt mångskiftande lefnadsgärning, det blef honom
beskärdt att hos våra bröder i den nya världen 40 år igenom
utföra. Såsom ett litet prof på den i ordets bästa mening
nedlåtande människovänlighet, som utmärkte Carlsson, kan
tjäna äfven den lilla ofvan antydda episoden, hvilken han
själf på sitt ödmjuka sätt meddelade. En kulen höstafton
på 1850-talet inträdde i hans enkla bostad i Chicago en
mycket torftigt klädd vandrare, med anhållan om några
underrättelser rörande svenskarne därstädes. Carlsson lämnade dem
men frågade tillika, huru det vore ställdt med främlingen själf.
Han svarade då, att icke en cent funnes i hans ficka och att
han på flera dagar icke smakat en enda bit mat; Novum
testamentum grece utgjorde hans enda egendom i världen
jämte de kläder, hvilka han bar och som alla voro synliga.
Sådant var för våra första vingårdsarbetare bland Sveas barn
på landsbygden där ute alls icke något oerhördt, då många
hade att »kringirrande i öknar och berg och hålor och
jordens klyftor» öfva sitt värf, »om dagen vanmäktiga för hettas
skull, om natten för köld>. En af de närvarande pastorerna,
hvilken först 1872 inom synoden ordinerats, omtalade ock,
hurusom han de första åren af sin tjänstgöring ännu måste
utan tillräcklig beklädnad ofta i det svåraste väder på
hästryggen färdas trettio till fyrtio (engelska) mil om dagen,
ibland så stelfrusen, att han med största möda förmådde
stiga af hästen, för att predika två till tre gånger hvarje dag.
Och flera af mina kära ämbetsbröder hafva nog måst göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
