Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA JUBELFESTEN I CHICAGO. 147
han af svaghet fallit, endast behöfver, för att återfå den
förlorade friden, i tron krypa tillbaka till sitt dop, såsom ett
aflatsbref, hvilket aldrig mister något af sin kraft. Så är
äfvenledes nattvarden outsägligt betydelsefull, just såsom det
allra kraftigaste medel att tillförsäkra den botfärdiga och
efter Kristus sig sträckande själen delaktighet i hönöm; som
själf är det eviga lifvet.
I motsats mot både katoliker och reformerta hålla vi
fast därvid, att det förkrossade hjärtat får, ja, om icke annat
af lydnad för Guds i ordet uppenbarade vilja, rent af bör,
med allt begär omfatta, emottaga och tillägna sig Guds
nådelöften i Kristus Jesus. Både Moses’ lag och samvetslagen
fördöma henne på grund af begångna synder, företrädesvis
försummelser, och det ännu mer i fråga om kärleken till Gud
än kärleken till nästan, i hvardagslifvets allmänneliga småting
icke mindre än i afseende på troheten i fyllandet af enhvars
särskilda lefnadskall — mot allt hafva vi att sätta detta enda:
Kristus. Ju mer satan tränger oss med erinran om icke
blott hvad som var utan äfven om hvad som framdeles kan
blifva vår lott genom fall ur nåden, dess närmare ha vi att
tränga oss intill honom, som är starkare än den starke,
läggande hela vär sak tryggt i hans trofasta hand, hvilken
personligen utgör vår enda men fullt tillräckliga frälsningsgaranti.
Icke alltid kunna vi hafva ett fullvisst hopp, men alltid kunna
vi, böra vi göra hvad bruden i höga visan sjunger om den,
hennes själ kär hafver: »Jag håller honom och vill icke
öfvergifva honom.» Och han, hvilken detta i högsta mening afser,
förklarar lika visst och tillförlitligt, som om han stode här ibland
Oss, såsom han fordom stod där i sina lärjungars midt: »Jag
lefver, I skolen ock lefva.> Om denna öfvergäng af Jesu lif till
oss och ingång i oss, hvarmed frågan om nådaståndet, det
medvetna nådaständet är principiellt löst, lär den heliga skrift, att vi
alla, som med aftäckt ansikte skåda Herrens härlighet i en
spegel, varda förvandlade till samma bild, från härlighet till
härlighet, såsom af Herrens ande. Den öfverjordiska härlighet, som
i Kristus uppenbarats på jorden, har afspeglat sig i skriftordet,
som väl må kallas »ett mörkt tal» i jämförelse med honom
själf, sådan han icke blott af sina första lärjungar skådades,
utan än mer som vi hoppas själfva få en gång se honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
