Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTANASYNODENS JUBELFEST. 169
Sedan de jämte inbjudna gäster å den för dem uppförda
estraden intagit sina platser, uppstämde hela den församlade
skaran koralen n:r 268, hvarpå följde bibelläsning och bön af
den vördnadsvärde veteranen Erland Carlsson. Åter sjöng
menigheten, denna gång de två första verserna af psalmen
124, efter hvilkas slut den svenska kyrkans ombud fick till
synodens president, numera kommendören af kungliga
nordstjärneorden, teologie doktor Svärd, öfverlämna sitt af
Sveriges konung i nåder gifna och af ecklesiastikministern
kontrasignerade förordnande. Sedan presidenten välkomnat
sändebudet och den brukliga presentationen ägt rum, hölls
högtidstalet, af hvilket jag nu går att lämna ett sammandrag.
Herr president och öfriga trosbröder af svensk härkomst!
Det kännes nästan öfverväldigande att befinna sig på
höjdpunkten af den högtidsfirning, hvartill en rad af de
härligaste minnesfester för samma höga ändamål utgjort
trappstegen och hvaraf alla de, som ytterligare skola till Upsala
mötes erinran här ute detta år begås, icke komma att utgöra
annat än svagare eller starkare återljud. Herren, från
hvilken all god gåfva kommer, gifve sin nåd därtill, att
hälsningen från gemensamma fäders land mätte af den betrodde
öfverbringaren frambäras så, att härvid må förspörjas
någon fläkt af den ande, som vid det välsignelsedigra
bekännelsemötet i Upsala för tre hundra år sedan var rådande, och
dymedelst sannas Herrens löfte genom profeten Sakarias om
hans Andes hvila, d. ä. varaktiga förblifvande, i
Nordanlanden!
Det dyrbaraste arfvet, som vi från våra fåder mottagit:
Det eviga evangelium.
»Vårt land är fattigt, skall så bli för den, som guld
begär, sjunger en af de största skalder, som på svenskt
tungomål tolkat hvad som är för Sverige med hänsyn till dess
både svunna och i hoppet stundande storhetstid
karakteristiskt. Han har rätt; och vi beklaga oss icke däröfver. Med
rikedomen på silfver eller guld står sällan samman det
evighetssinne, som är de nordiska folkens enda rikedom. Väl
är det allenast de i anden fattiga, som himmelriket tillhör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
