Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESÖKET I BURLINGTON. 185
Besluter du dig att utvälja Herren Jesus, så måste äfven du,
likt hvetekornet som faller i jorden, dö från dig själf och
världen. Men har du en gäng blifvit på fullt allvar i ditt
innersta krossad, då skall det gå, likasom när den tillfrusna
dammens is blifvit på ett enda ställe genombruten —
genombrottet skall förnimmas som en skakning utöfver isens hela
vidd; ja, icke allenast du själf skall då hafva för egen del
vunnit den afgörande segern, utan många, många omkring
dig skall denna din obetingade afgörelse lända till godo, i
det att de förmärka, hurusom du helt brutit med och
betvingat din egenvilja samt försakat världshärligheten, sålunda
nedbrytande helveteskonungens bägge förnämsta hufvudfästen,
nedläggande den dubbelt starka härsmakt, med hvilken han
drog ut att strida mot dig, om dig.
Käre, huru har du det, vägd på denna våg? Finner du
dig icke själf alltför lätt, och har du icke skäl att befara,
det detta är Guds dom i ditt samvete öfver dig?
Saltet är godt; men om saltet mister sin sälta, kvarmed
skall det återställas? Det är tjänligt hvarken för jorden eller
för gödselhögen; man kastar ut det. En välsignad utfyllnad
till den föregående framställningen få vi här, i det att något
kommer till utifrån, ett gudomligt moment, låt vara tänkt i
närmaste förening med det mänskliga. Det är, saltet som
har att förebilda den Guds kraft till rättfärdighet, hvilken
genom Jesus Kristus i världen inkommit till det andliga
lifvets renande, stärkande, bevarande. I samma mån en
människa blifvit en kristen, har hon ock fått del i den kraften;
ja, hon är genom tron vorden delaktig ej blott af Guds ande
utan ock af Guds natur. Åt sig själf lämnad, är människan i
bästa fall lik jorden — vi afse härmed i naturlig bemärkelse
rättskaffens människor —, annars lik gödselhögen, såsom den
träffande bilden från mästarens mun lyder. För bägge dessa
slag af människor utgör den i sanning förverkligade
kristendomen en kraftigt manande inbjudning: för de senare att
vända om, för de förra att gå framåt, verkligen framåt, hvilket
snart skall visa sig icke heller vara möjligt utan omvändelse;
hvaremot saltet, som mist sin sälta, kristna, som hafva
gudaktighetens sken men förneka dess kraft, tjäna hvarken de
ena eller de andra i sin omgifning. Ack nej, de blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
