Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 SYNODALMÖTETS FÖRRA DEL.
XXXVI.
Synodalmötets förra del.
Samma dags afton deltog jag i den högtidliga gudstjänst,
hvarmed Augustanasynoden öppnade sitt årsmöte och vid
hvilken doktor Svärd själf predikade. Tisdagen den 13 juni
kl. 9 på morgonen uppropades samtliga deputerade, och
presidenten höll sitt hälsningstal, hvari ej heller den svenske
gästen blef glömd. Därjämte lämnades af honom en
intressant redogörelse för det tilländagångna årets märkligaste
tilldragelser i synodens lif och erinrades med stort allvar om
dess uppgift med hänsyn till de faror, som hota, å ena sidan
från den alla positiva trosband lossande tidsriktning, som
»vänder människosinnen bort från enfalden i Kristus> och
hvilken i den omedelbart förestående världsreligionernas
kongress tagit sig ett jättelikt uttryck, å andra sidan från det
romerska påfvedömet, i hvars sköte »Amerika med dess
talrika folk synes utan besinning gå en skamlig förnedring till
mötes», hvarpå de årligen i Washington utkommande
officiella Statistics of Churches aflägga ett lika tillförlitligt som
sorgligt vittnesbörd. |
I svaret på den mig bragta hälsningen uttalade jag min
öfvertygelse om den sanna kristendomens oförenlighet med
ett dylikt vare sig förment frihets- eller verkligt
träldomssinne. Lika litet som kyrkoförfattningens folkkyrkliga eller
frikyrkliga form behöfde lägga hinder i vägen för sann
kristendom, lika omöjligt vore det att vara en rätt
evangeliskluthersk kristen under medgifvande af andra så väl
konfessioners som religioners likberättigande. Den gudomliga
sanningen kunde icke vara mer än en; och hade vi lutheraner
genom Guds nåd fått sikte på hennes mest centrala gestalt,
så rimmade sig illa härmed att medgifva jämnbördighet åt
öfriga, mer eller mindre periferiska gestaltningar däraf. Jag
slöt med att låta aposteln Paulus gifva oss alla den
vägledning, vi härutinnan behöfva, genom Rom. I12,:1.s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
