Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 DEN SVENSK-AMERIKANSKA DIAKONISSANSTALTEN.
är ock fallet här, hvarest målas oss för ögonen den brottning
med Gud vid dagens inbrott, hvilken bär det höga, härliga
namnet morgonbön. Tro ej, att något af de härstädes angifna
villkoren för brottningens lyckosamma utgång får fattas, om
denna din bönekamp skall nå sin bestämmelse, hinna sitt
mål. Intet verkligt lif på jorden utan strid; och den striden,
hvarom nu är fråga, måste utkämpas i ensamhet med Gud,
och detta icke den i ett otillgängligt ljus boende Guden utan
den sig på människosätt uppenbarande, innan vi gå att för
hvarje ny dagsled kämpa vår förelagda kamp i förhållande
till människorna i världen. Det är hvad Jakob finner sig
behöfva med hänsyn till det förestående mötet med sin broder
Esau, och Herren går detta hans behof till mötes efter den
gudomliga nådeordningen: »Förrän de ropa, vill jag svara.
Striden -är underlig, men icke dess mindre sådan
enhvars egen andliga erfarenhet sannar, just då den varit af
det äkta slaget. »Herren varder utdragande såsom en rese»,
och i det genom allahanda utvärtes trångmål uppväckta
samvetet finner han en trogen bundsförvant mot jakobsnaturen
hos litet hvar. Emellertid är det nu en gång för alla hans
underliga sätt att låta människan själf råda, tills han finner
tiden vara inne att röra vid sin motståndares höftsena, så att
hon strax förtvinar, d. ä. bryta vår egenvilja genom att låta
själftillförsikten och öfvermodet komma till korta, såsom fallet
med den allt hitintills så egenvillige, själfrådige Jakob var.
Därmed är allt infördt i ett helt och hållet nytt sakläge.
Densamme, hvilken Jakob förut sökt kämpa sig fri ifrån, tyckes
nu själf vilja gå: äfven nu låtsade han, att han ville gå längre
fram (jfr Luk. 24,28). Men då är det Jakob, som icke kan
undvara sin förmente fiende. Och han kämpade med ängeln
och vann; ty han grät och bad honom (Hos. 12,4). >»Jag
släpper dig icke» — sådant är det svar, som uppstiger ur
djupet af hans efter Gud, likasom hjorten efter friskt vatten,
ropande själ — »jag släpper dig icke, med mindre du
välsignar mig» Dagen bräcker, morgonrodnaden uppgår redan;
men dessförinnan lyssnom till ett märkligt samtal mellan den
fientlige mannen-ängeln och Jakob.
Först är det den förre, som spörjer den senare: Huru
heter du? Detta är den allvarliga själfpröfningens bittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
